Ojojojoj...
...här är det klappar i MÄNGDER! Och jag menar verkligen mängder!!! I morse, efter ett underbart tårfylld skypesamtal med hela tjocka släkten (nej, långt ifrån förstås, men några av er i alla fall), en liten löptur och frukost satte vi igång med att slå in. Och slå in. Och slå in. Och slå in. Klockan blev 3, 4, 5, och så fick jag ta ett avbrott och laga köttbullar med potatis och lingonsylt till middag, sen till kyrkan. Sen hem, och fortsätta att slå in...
Jag säger bara oj, oj, oj! Helt galet! Visst, vi pratar alltid om hur fokus på julen har flyttats från vad som är viktigt till att bara köpa, köpa, köpa. Och jag som nästan tyckte det kan bli mycket i Sverige ibland. Ni ska se dethär... och detta ska vara mitt i den största depression på 100 år! Jag tror jag har slagit in sisådär kanske 20 presenter till min tvååriga värdsysterdotter från mina värdföräldrar, och jag har sett säkert 10 till till henne från dem häromkring. Och sen kommer ju mer från hennes föräldrar, och min värdbror och hans familj.. Det är helt crazy!
Så jag fick ingen tid till att baka lussebullar, det får jag försöka hinna i morgon! Men - här kommer det - mina köttbullar var STOR succé! Så nu har jag utnämnt mig själv till köttbullemakarmästarinna nr. 4 (efter farmor, mormor och mamma). Nästan mer förvånande var att de tyckte om lingonsylten!!! Alla andra rynkar bara på näsan när man bjuder på lingon eller saltlakrits eller något annat sånt som alla svenska ungar har sen barnsben! Så det var ju kul!
Här har ni Konocti och Clearlake at night.
God Jul gamla goda Sverige!
Nu är det julaftons morgon hos er, kallt, snö, mörkt och frukost med pepparkakor och levande ljus! Och bröllopstrumpetskivan! Traditioner, traditioner!!! Känns riktigt konstigt att kunna sitta ute i solsken på bryggan vid vattnet med en bok dan före dopparedan!
Här är en bild på julgranen nere i källaren som vi fick dekorerat igårkväll, nu är den som ni ser rätt så full med ornaments, hälften av dem är ugglor, och alla längst ner är "Derek-proof" (det är min 13 månader gamla värdbrorson (?) som tar tag och förstör allt inom räckhåll).
Kära familj, det är en svår tid nu, och jag hatar att jag inte är där. Jag tänker på Per och på er alla hela tiden.
Gamla bilder från SF med Rotary
Winter wonderland
Vi hade sannerligen kul igår! Glögg, dansk julmat med korv, gravlax och små friterade risottobollar. Och lingon-cider, Swedish style. Jag, Léa och hennes spanska kompis Teresa hjälpte till att ta allas pälskappor, Guess-väskor, vinflaskor och andra presenter vid dörren från de drygt hundra gästerna. Sen kom Lars, den danske kocken och serverade glöggen! Eller "glüüg" som de säger här. Vi hade en trevlig kväll! Efter en stund flydde vi ut genom det wonderland-dekorerade dansgolvet och förbi pizzaugnen ut till sofforna vid poolen med massa filtar och hade supermys! Fick full uppdatering på Mr. Mysterious, Mr. Susanne, Mr. Picnic, Mr. Library och Mr. Brother. Sen en toppen videokonferens med Yuri, halvt på franska halvt på engelska, pratade om allt ifrån elefanters kärleksliv (har de något sånt? är det verkligen kärlek?), hans lilla devil till värdsyster till bästa skidorterna i Alperna. Och L'homme d'Yves Saint Laurent, och "le champagne des enfants, c'est champommi!"
Så, nu har jag påbörjat fas två i mitt utbytesår, jag tog mitt pick och pack (hrm, som bestod av 2 resväskor, 3 flyttlådor, 3 bagar, några shoppingpåsar och cellon) och flyttade in i ett riktigt juldekorerat trevåningshus med pool precis brevid bryggan ut med segelbåten och motorbåten hängandes i ett sånt där litet hus. Det första man ser när man går över lilla "bron", in genom ytterdörren och in i hallen (ja, de har en sådan! typ i alla fall) är en hel vägg (öppet upp till översta våningen i takhöjd) med fönster ut mot den gigantiska, vackert blå sjön med berg i bakgrunden.
Tom och Carol, ett drygt 60årigt par med två barn i 25årsåldern som har varsitt barn. Varav den äldsta är en tvåårig helt galet söt halv-filippinsk flicka, helt underbar! De är supersnälla allihopa, och minst sagt vana vid utbytesstudenter, jag är nummer.. 15 eller 16 i ordningen tror jag!
Jag hade tänkt lägga ut bilder också, men jag vet inte om det är internetuppkopplingen här i poolhuset som är seg eller vad som är problemet. Men det kommer så småningom. För alla som undrar så är min nya adress här (för post):
Po. box 3172
Clearlake, CA 95 422
Si alguien lo quería.
San Francisco!
Så äntligen blev det av! Efter veckor av planerande, logiskt tänkande och alla olika grader av panik gick det äntligen i lås. BYVA-sisters fick sin resa till the city!
Fredag eftermiddag kom alla vi norrifrån (jag, danska Pernille och finska Kaisa) ner till Léa i St. Helena och gick på ett Rotary-christmas-party där. Vi tar ju alla möjligheter vi kan att klä oss i svart och klackar. Galet rolig kväll, vi satt där (drog ner medelåldern med några årtionden), och detta var något som verkar så extremt amerikanskt så det är inte sant. Det var en massa långbord - täckta i vita pappersdukar. På det hällde sen kockarna ut all maten från stora kokkärl, rakt ut på duken! Så fick man ett plastglas med något att dricka (vin för alla vuxna, det är ju Napa valley) och några skålar med majonnäs och ketchup. Sen var det bara att ta på sig sin gigantiska plasthaklapp med en kräfta på, och hugga in: där fanns krabba, räkor (STORA), musslor, kokta potatisar, majskolvar, kronärtskockor, lök, vitlök, korv, baguette och allt möjligt! Och inga bestick, nej, nej, det är bara att kladda på! Underbart!
Lördag kom vi efter ett litet stopp i Petaluma, där vi hämtade upp Johanna och bytte chaufförer/shaperunes, äntligen över Golden Gate och in i San Francisco! En brunch precis vid havet (där folk faktiskt SURFADE, ja, det måste varit kallt), och sen bar det av till downtown SF. Massvis med shopping och underbar tid tillsammans blev det, och hela dagen var toppen (även om vi tappade bort lilla Kaisa ett litet tag där...). Ingen shopping-frenzy, men vi jobbade bra ändå! Sen hem till Johanna igen, totalt ta över vardagsrummet och titta på julfavoriten "Love Actually".
Söndag fick vi åka tåg för första gången på 4 månader!!! BART-tåget blev det, in till Market Street igen. Mer shopping, yeey! Och en massa annat galet också, fick sjungit julsånger på skandinaviska (som bara blev rappakalja, har glömt orden!!!), besökt Godiva och blivit kär, dansat kring den 15 meter höga julgranen på Union Square och avbrytit en Haunukka-ceremoni, ätit sushi in the dungeons of Macy's, hittat en vending machine där man kan köpa ipods och kameror som smågodis, dreglat över polaroidkameran och fisheyekameran inne på Urban Outfitters, haft lite ATM-problem (som alltid) och gjort bort oss inne på Abercrombie. Och såklart åkt upp till 39onde våningen på Mariotts precis efter solen gått ner, och bara bli helt stum av förundran.
Det är så galet konstigt, att vara en utbytesstudent. Det är också så galet konstigt hur man plötsligt finner sig själv, med människor man känt i 4 månader, och det är som ens familj. Hur man förstår allting man säger, oberoende språk, och bara är så comfortable (convertible) i varandras sällskap. Jag förstår det inte, men jag är fruktansvärt lycklig att det är så!
Nu ville jag lägga upp en massa bilder, men det ville inte blogg.se att jag skulle, men jag lyckades få upp några i alla fall.
Léa, Kaisa, Pernille och jag på Union Square
Japp. Mat på amerikanskt vis. Vintermotsvarigheten till BBQ kanske? Här nedan: mina betyg efter 12 veckor i Amerikansk skola.
Bara en vecka kvar.
°
Var bara tvungen. Är sånt man hittar när man sitter uppe lite för sent, nerkrupen under värmefilten, heltaggad inför San Francisco med systrarna i helgen! Klicka på bilden för att komma till moderskeppet!
juletider!
1. Det var -10° C här häromnatten.
2. När jag vaknade var det 15° C i huset.
3. Alla vill att det ska komma snö, för då får vi ledigt från skolan.
4. Folk går till skolan i shorts och flipflop, trots kylan.
5. Dagisgodiset blev inte alls samma sak i år, molasses och sirap är inte riktigt samma sak ändå.
6. Det finns Annas Pepparkakor på Safeway! Och de smakar precis som de ska!
7. Jag är supertrött och behöver sova.
sunny, sunny, snow?
Japp! Nu snöar det här! Eller ja, lite flingor i morse i alla fall. Så alla är super-excited kontra super-scared. Tydligen så betyder minsta lilla 3cm-täcke en total ledig dag, alla stannar hemma, eftersom ingen och ingenting här är vana vid snön. Ingen vet hur man kör på halt underlag, inget är anpassat för det! Min nästa värdpappa berättade om ett år när de hade så kallt så länge en vinter att han hade hela grannskapets småbarn åkandes skridskor på sin pool.
Så - Sunny California? Jovisst, men snö finns här allt! Och varmt och stränder är ju inte något man ser här inom en räckvidd på... 8-10 timmar i bil? Så värmen och solbrännan får vänta tills hela Rotaryfamiljen sticker till Hawaii i mars!
Den här helgen har jag tillbringat med min counselor och hans fru, Dennis och Ruth. Så underbara människor, verkligen! Vi åkte till Grass Valley (Dennis fick ut mig ut skolan vid 12-tiden, sa till Peggy i the attendance office att det var en Rotary-event, jadå) direkt i fredags, supersöt liten gammal "miner's town". Grundades av en massa guldsökare från Cornwall, England, och de har lämnat en del kulturarv efter sig. Den lokala delikatessen "pastie" är ett exempel, det är som en sorts pirog, fast utan den spiciga (hur stavas det egentligen?) kryddningen. En fyllning av sådär lagom engelskt plain stekt köttfärs/kyckling/kalkon/grönsaker och potatis, helt inbakat i ett halvcentimeter tjockt lager av någon sorts osötad pastry-deg. Guldrushen bidrog ju till en liten överrepresentation av jewlery shops i den lokala Chamber of Commerce. Och såklart - deras årliga tradition som vi var där för att se - the Cornish Christmas!
Så det var fredagkväll, hela stan är ljussatt, det är små tältstånd överallt som säljer allt ifrån organiska olivoljor till tåg-grillat (ja, grillen såg ut som ett långt lok) kött, varm choklad, och den amerikanska motsvarigheten till vår glögg - varm apple cider. Det är alltså, varm äpplejuice med kanel, lite muskot och andra juliga kryddor i. Riktigt gott faktiskt, men det går ju inte upp mot glögg såklart! Några riktigt ostämda high school-band spelade julsånger, en gubb-kör sjöng carols. Fullsmockat med folk, och - TOMTEN var där! Och jag fick ta en bild och sitta i tomtens knä och fick ett antal mini-polkastavar!
Nu ska jag krypa in under min värmefilt, och sova!!!
lås in naturen, vetja!
Nu är jag tillbaka i vardagen lite igen, efter en underbar vecka med mormor och morfar, thanksgiving med Tania och Jaime i Cloverdale, och ännu en toppenhelg i Saint Helena.
Så - vad har vi att säga om thanksgiving? En av de största festligheterna som finns här i staterna, en av de största holidaysen. Allt cirkulerar kring mat, i mängder, kvalitet tillhör väl de saker som är av aningens mindre relevans. Så, grunden är ju i kalkonen, the turkey, som skall vara gigantisk och stekas hel i ugnen, sen blir det som ett stort julbord med (för vår del då, det är lite olika i alla familjer) sweet potatoes, majs, morötter, stuffing (som, ja, jag vet inte ens hur jag ska förklara det, men det är inte min favorit i alla fall), gravy (typ brunsås), cranberry sauce, cranberry jello och mashed potatoes (som är mycket mer fett och grädde i än svenska varianten). Och till efterrätt då - pumpkin pie (som för ultimat smakupplevelse skall serveras med whipped cream). Men jag måste säga, visst, det är väl okej mat, men den där UNDERBARA oh-herre-gud vad DELICIOUS allting är-upplevelsen som alla amerikanare har inför den här holidayn, den förstår jag mig inte på! Gravlax i mitt hjärta!
Dagarna vi spenderade i Cloverdale var helt toppen, lugnt pensionärs-semester-tempo som var perfekt för mig. Sitta och läsa tidningen (första gången på 3 månader), läsa ett antal böcker, gå på promenad, prata och skratta, klä upp sig och ta bilen en halvtimma till en fancy restaurant med världens bästa pumpkin cheesecake, lyssna på Jaimes oändliga historier om Chiles historia, ha små soaré-cello-konserter, och titta på hans målningar, prata ännu mer och äta lunch utomhus och se på kolibrierna.
Sen begav vi oss då bort över till nästa dalgång, Napa Valley - nästa stopp Saint Helena! Mormor och morfar inkvarterade sig på ett spa-hotel (med uppvärmd utomhuspool och jacuzzi som vi självklart var tvungna att prova), och efter lite shoppingrunda i ösregnet på Main Street mötte vi upp Léa och åt middag med VÄRLDENS godaste mozzarella till förrätt... Sen hade vi en trevlig slutkläm på kvällen också, med Léas utökade värdfamilj som var där för the holidays, alla vuxna satt och drack familjens vin, och vi satt och pratade! Och innan kvällen var över fick jag en inbjudan till deras lilla christmas party för ett sisådär hundratal gäster precis innan jul, och guess what! Det kommer bjudas på GLÖGG! Och pepparkakor, och gravlax!!! You bet, i'll be there!
Nu är skolan igång igen, jag fick 103,5 % på ett historiaprov... Gud vilka Hermione-vibbar jag fick då. Och min musiklärare (körledare) har nu helt gett upp att själv räkna rätt för att dirigera in oss på rätt ställe i vårat synt-inspelade komp fastän hon själv har noterna och både stampar med fötterna och nickar med huvudet i (vad hon tror är) rätt takt, istället tittar hon nu bara på mig, så nu är det mitt fel istället om vi inte kommer in på rätt ställe.
Morfar med the turkey!
Mer bilder kommer senare.
the clapper!
Nu sitter jag här med "Ser du stjärnan i det blå" i öronen, med min värmefilt (my saving grace idag när värmefläkten, vår enda värmekälla i huset, var sönder idag), och boken "The Scarlet Letter", som vi läser i engelskan. Det är en sådan där bok med så långa meningar så man måste läsa den 3 gånger innan man får in allt i hjärnan. Japp - läsa högt för sig och få konstiga blickar av Jake, det är så det ska vara!
Hade ett par skypedejter idag, gud vad jag saknar er! Allihopa!
Imorgon är det tisdag = Rotary-möte, och jag får äran att presentera "visiting Rotarians" ända från Mölndal, Sverige! Mormor och morfar ska följa med mig till lunchen, vara jättetrevliga och ambassadöra (?) för Sverige och sträcka ut Rotarys långa arm, och sen ska vi iväg och vara lite turister!!!
Just det - jag var ute på promenad någon timma på eftermiddagen, och när jag kom hem igen möttes jag av Jake och hans lurifax-ansikte. Direkt tänkte jag tillbaka på när det ansiktet kommit upp förut, och mindes när toalettsitsen var avskruvad, alla handdukarna borta eller duschhuvudet gömt i skåpet. Han gillar practical jokes, jadu!!! Nej, denna gången var det inget sånt - han hade installerat en "clapper" i sitt rum! Två klapp och sänglampan går på/av, och tre klapp kontrollerar fläkten (ja, han måste sova med sin fläkt på, även nu på vintern, jag förstår det inte...). Loris kommentar var dock söt - "nu är du som en riktig old person, du kan styra allt från sängen!"
Nej - dags att fokusera på boken, vi måste ha läst minst 10 kapitel innan lovet är över!
cinnamon vanilla
Mormor och Lori
Alla barnen i KDA!
Min hiphoplärare Tess!!!
En benlös breakdansare från Ill-Abilities Crew, helt galet bra!
Crew Deep Down Dopeizm från Norge!
San Francisco från Golden Gate
Californisk väg!
Whatever you are, be a good one!
Hjälp! Det har hänt så mycket! Och jag har inte hunnit skriva alls! Största nyheten på evigheter är ju att mormor och morfar kom hit! Jakes stående skämt - "WHAT??? Naima's grandparents are coming????", som han drar var 5:e minut. Bara för att vi glömde säga det till honom, och sen fick han veta det bara någon dag innan de faktiskt dök upp här. Han blev ju ganska överraskad, och efter det så fällde han denna ytterst senila kommentar så fort M&M's besök kom på tal.
Hur som helst - fredag=vanlig skoldag, innebär finaluppspelning med vår sketch på draman, ett euology-speech ("vi-har-samlats-här-i-dag-för-att-hedra-bortgångne-Mr.X"-tal) - tears included - visst, jag pratade om min iPod, men hursomhelst. Man kan ju alltid låtsas litegrann. Sen en riktig jojo-föreställning av min Algebra II-kompis Ian, helt socialt bara awkward som person, men jojo - det kan han verkligen!!! Prov på "The Federal Court System" på Government-lektionen som sista grej!
Fredag eftermiddag spenderades med Brittany & Andrea, supermysigt! Vi fick se på skådespel vid mataffären också, när de tog fast en snattare (dvs. efter att ha sett det på övervakningskamerorna väntade två biffiga personalgubbar utanför dörrarna och kastade sig på den lille killen så fort han kom ut). Planerna ändrades dock efter ett tag, jag hade tydligen tagit mig lite för mycket frihet för dethär samhället och kulturens smak, så jag blev upplockad hos Andrea, och sen bar det istället iväg till en fullsmockad bio med köande New Moon-fans, men den var som förutspått slutsåld, så vi tittade slutligen på 2012 istället.
Den filmen (som ju handlar om jordens undergång pga klimatförändringar) fick mig att öppna ögonen litegrann, och jag insåg plötsligt att jag bara har ens hört nämnas om växthuseffekten eller någon sorts klimatförändringar en eller två gånger under hela min vistelse här. Och båda gångerna har det varit en kort kommentar från min dramalärare, Ms. Lahr. Annars, ingenstans! Inte hemma med familjen, inte som samtalsämne under pizza-partyna som sker efter varje softballmatch, inte i skolan. Bensinpriset är hälften av vad det är i Sverige, och folk kör ju bil Ö-V-E-R-A-L-L-T, och majoriteten överväger inte ens den ekologiska påverkan de själva har på naturen. Det ligger som en tunn slöja av nonchalans över hela ämnet här. Det är liksom inte så viktigt.
(En lite parentes - vi hade debatt om Illegal Immigration (främst angående mexicanare) i Public Speaking, och en Pro-medlem drog upp en liten "kul" fakta (från en pålitlig källa) - att några av "de vita" tydligen skyller växthuseffekten och klimathotet på de olagligt invandrade mexicanarna, och att de "tog med sig" dessa problem över gränsen. Vem det nu var som formulerade detta från första början har ju varken förstått konceptet, eller definitionen för global. Det kallas ju till och med "Global Warming".)
En annan sak jag insåg var att det känns som om hela världen stannat upp sen jag kom hit, ingenting har hänt, man hör inte om något förutom Kalifornien, vid speciella tillfällen andra stater. Har inte reflekterat över det, men det jag märker är väl att medie-spridningen är så fruktansvärt annorlunda i ett sådant här litet samhälle, långt ifrån storstaden. Det finns inga gratistidningar man kan läsa på bussen (eftersom det inte heller finns bussar), inga löpsedlar att läsa medan man går (läs kör) förbi mataffären, ingen nyhetsdebatt (vadå, elevmedverkan?) i skolan, internet-täckningen är mycket gles. Det är som om vi är så isolerade här i lilla staden på landet, att det är helt irrelevant om det är nåt nytt krig i ett land i Afrika (som för många Lower Lake ungdomar lika gärna kunde legat i Norra Asien), vilket ju är helt sant! Det spelar ingen roll om halva Rwandas befolkning dör igen, den årliga päronfestivalen kommer ändå att äga rum, bara alla high school-ungdomar gör 10 fundraisers först. Jag vill gärna säga att det är formen av ett litet samhälle som är den största syndabocken, men jag tror att hela formationen av USA som ett så gigantiskt land som det ju är spelar en stor roll i det också. Den säkra zonen blir liksom så galet mycket större än något annat land i världen (förutom kanske Kina och Ryssland då).
Oj. Mycket tankar. Lördagen spenderades med käraste mormor och morfar här i Lake County! De kom hit med en riktig goodiebag med massor med grejer - hallon-lakritsskallar, Marabou, skumtomtar, saffran, lingonsylt, pepparkaksformar, bilder på familjen, svensk julmusik, adventsljus och adventskalender, och lite julklappar till Jim, Lori och Jake. Mamma - tack. Tack. Tack. Vi klättrade in i the truck alla 6, och tog en tur runt sjön efter en lunch och rundtur i huset. Det blev stopp i Kelseyville för vinprovning, i Lakeport för en kik i ytterst pittoreska The Victorian Inn, och sen på ett Bed & Breakfast som har alla rum inuti gamla tågvagnar. Fin tur tillbaka medan solen sakta sjönk bakom Mt. Konocti, och vi landade i Loris bokaffär där det var stort jippo - de lokala konstnärer som säljer sina tavlor, väver, foton, musik och så klart böcker i butiken var där och signerade sina verk.
Vi avslutade dagen med en fin middag på en restaurang i Lakeport, med mycket skratt och god mat, och när M&M sedan begav sig tillbaka till Cloverdale (där de bor nu) så tog vi en shoppingtur på K-mart (så nu äntligen har jag en värmefilt, min räddning) och provade onesie-pyjamasar, och sen äntligen bio - New Moon! Som sagt, 4 av 5! Bra film, mycket bättre gjord än första, fast animatorerna som gjorde både varulvarna och vattnet kunde tagit lite hjälp från the HP-creators.
Idag var det till att dra sig upp ur sängen och komma igång - vi lämnade huset vid 9, tog pit stop för kaffe och mötte upp hela hiphop-sektionen av KDA, packade om och satte fart mot San Francisco! I min van, med Tess (läraren) bakom ratten, Flo Rida på högsta volym, och 4 helt socker-hyperaktiva och ständigt kissenödiga 11-åringar i baksätet. Väl framme efter 2 1/2 timma (efter vi hittat ingången till själva byggnaden vilket tog längre än vi vågar erkänna) satte vi oss äntligen framför den stora scenen. Sen drog det igång - the San Francisco Hiphop Fest, för 11:e året i rad! En föreställning med massa hiphop-crews från hela världen, den ena koreografin bättre än den andra! Och - ja, man kan poppa, locka och breaka till Vivaldis våren. Och Für Elise. Det var bara helt underbart, galet, fruktansvärt bra! Man gick därifrån med gåshud och adrenalinkick, jag ville upp där och dansa!
Nej nu är jag trött, trött, trött! Ska bli skönt att få sova ut lite i morgon, vi har ju ingen skola hela denna veckan - Thanksgiving-ledighet! Eller något. Tydligen är Lower Lake en av de få skolorna i området som har hela veckan ledig, de flesta har bara onsdag, torsdag, fredag!
Ja, hade tänkt lägga in lite fina bilder från dagarna, men det vill sig inte för tillfället, så får återkomma! Kika in här för ett litet smakprov! GODNATT!
Nothing to worry about
Yep, give it up for tha gang! Eller i alla fall alla 11åringarna, och mitt huvud som syns var jag än står i the mob. Underbart. Hoppas jag kan sova bättre inatt. Japp - med lite av Jakes pumpkin milkshake i magen och peptalk ska det nog gå toppen. Och min nylagade hotsock också (hittade 3 hål i den igårkväll...). Och mina 2 täcken och 5 filtar.
En Screammask var också involverad. Och - vi är inte så konstiga som vi ser ut.
Peter Bjorn and John
Väldigt konstiga dagar.
Försöker njuta av och ta vara på dethär, det är svårare än man tror.
Life is tough. Men M&M är påväg hit, jag längtar!!!
(Ja, GPA 4.0 är motsvarigheten till alla MVG. Så nu har jag toppbetyg på två kontinenter, är det inte underbart?)
mr and mrs convertible/incredible - marchons!
Söndag kväll! Redan!!! Helgen gick alldeles för fort!
Fredag kväll var supermysig, hade tjejkväll med Andy och Katie och alldeles för mycket junk food. Så nu har jag officiellt ätit min första donut (doughnut?) här i landet i väst. Ja - inte förrän nu!
Lördag morgon blev vi transporterade i etapper ner till the mall i Santa Rosa, Benny, Léa och jag. Yuri slöt upp oss, och vi fyra européer gick runt där och shoppade och var extremt överväldigade över den riktiga jultomten som satt och tog kort med alla barn som ville mitt i köpcentret. Det kostade dock pengar, så som ni kan se så nöjde vi oss med att med barnögon lyssna på julmusiken från affärerna och posera med juldekorationerna som bakgrund. Och nu när Halloween är över så har alla "specialsmaker" på allt bytts från pumpa till allt med kanel i. Starbucks har pepparkakslatte, och julmuggar, mums.
Lördag kväll spenderade vi (efter ett snabbt ombyte till klänning och klackar) med alla Rotarianer här i södra delen av distriktet 5130, en mycket fin formell middag med tal och dans i en underbar balsal på ett vackert hotell. Fullt med 65-plussare, vi utbytisar var därför mycket lätta att utskilja i denna folksamling - och inte bara för att vi har svårt att säga "foreign youth exchange student". Ja appropå det, försök säga det snabbt 5 gånger!!! Varför var de där engelsmännen tvugna att kalla det så, den frasen innehåller ju ord som är fruktansvärt svåra att uttala, och detta tvingas unga människor, fullständiga nybörjare på språket, säga vid varje första möte. "Exchange" är mitt hatord, det fastnar alltid, även nu efter 3 månader!
Hur som helst, maten var helt mumsigt god, och sällskapet var extremt trevligt! När hela programmet var över:
- Alla som gjort något speciellt hade blivit "recognized", även vi utlänningar
- 3 födelsedagsbarn (pensionärer?) blivit grattade
- Paret i paljettkläder som var underhållningen hade sjungit klart "New York, New York" och lite Elvis
- Alla medlemmar av det gyllene hjulet blivit försäkrade om att de snart räddat världen från Polio
- Förre Presidenten av Rotary International blivit introducerad av 3 olika talare och sen själv hade hållit sitt tal om hur mycket Rotary gjort för världen, och hur de INTE arbetar med "the weapons of war, but the instruments of peace"
Vid många tillfällen kan man bli lite trött på hur extremt pretentiöst hela grejen kan bli, men den här gången fungerade det faktiskt - hans tal lämnade oss alla med något tänkvärt och lite positiv framtidstro i tankarna. Kanske hade det lite att göra med att jag och vi som utbytesstudenter är ett av de där instrumenten, som ska jobba för international peace and understanding.
När hela programmet var över åkte hela patrullen: jag, Léa, Pernille, Benny, Kaisa, Jakob och Eric till Sepastopol och Yuris host family, där vi tog över vardagsrummet och satt uppe och pratade hela natten. UNDERBARA människor!!!
Idag - lugn morgon med pannkaksfrukost, sen resa tillbaka till gamla goda Lake County, och efter 3timmars cellolektion med massvis med improvisation för Clovice tog jag och Lori en sväng förbi och köpte Pepparkakslatte och sen hem för att uppleva Jims underbara kokkonst. Tacos! Idag, igen!
Det är alltid full fart med oss!
Benny, jag, Kaisa, Léa och Yuri
The Clearlake Table
Julpynt! Och Jultomte!
hiphop-dvorak
Äntligen dags för lite dans!!! Från och med idag är jag en officiell medlem av the Konocti Dance Academy, dansskolan här i.. stan? Nej, jag tror det är countyt. Och visst, hur hiphopig är jag??? Yo, yo ma brotha from another motha, zuup? Nej, jag med blingbling, gigantisk klocka kring halsen, grills, byxor nere vid knäna, det går inte ihop. Eller kanske det är mer rap, vad vet jag, men hur som helst. Så tillsammans där i min grupp (som består av sisådär 10 tjejer, yngsta kanske 11 år, och sen är en tjej ett år äldre än mig, men hon var inte där idag) så var jag ju långt ifrån lika cool som småtjejerna i sina baggy byxor och stora tröjor. Och stor attityd. Men söta som attan!
Helt underbart var det i alla fall att få "feel the beat" litegrann igen, jag har saknat dansen galet mycket! Dags att öva på lite pop and lock och moonwalkdans! Men - visst är det konstigt att det är så himla enkelt att hoppa direkt från "Day 'n Night" direkt till Dvorak cellokonsert utan att det blir någon sorts kulturkrock?
Idag har varit en riktigt bra dag i skolan och allt, tog bilder för the yearbook (dvs. typ skolfoton). Vi som är seniors får ju då mycket mer snofsiga foton jämfört med alla andra. Så hela proceduren börjar med att man får på sig en lite konstig tanktop (om man är tjej då, killarna har kostym), i sammet, som man spände över axlarna med armarna nere med kardborrefäste där bak. På fotot ser det då ut som överdelen på en riktig fancy klänning, men när man har på sig den känns det mer som en tvångströja. Sen står man där och fotografen säger gång efter gång att du ska se SERIÖS ut, det är ju ens sista år på high school, dags att se lite professionell ut. Men, alla i Amerika vet ju hur man ska le på kort, alla tänderna ska med! Så den bild som slutligen blir den som hamnar i the yearbook visar ju tänderna!
Helgen kommer vara rätt så fullsmockad, så kommer nog inte hinna så mycket skype tyvärr... I morgon ska jag och Brittany ha bakdag efter skolan, och sen ska vi hem till Andrea på kvällen! Lördag morgon bär det iväg med underbara italienska Benny (Benedetta) och hennes värdfamilj söderut, och efter ett pit stop i St. Helena för att plocka upp Léa ska vi ner till Santa Rosa och den andra årliga Rotary Foundation Dinner! Så förhoppningsvis får vi vara precis lika uppklädda som förra gången, och vara underbara ambassadörer och måla purple pinkies för att samla in pengar till polio-utrotningen. Man måste bara älska det! Och söndag blir cellolektion med Clovice!
Nej, nu ska jag ta min lilla hotsock (värmekudde) och värma på den en gång till och få lite sömn!
Sleep tight. Don't let the bed bugs bite. And if they do, grab a shoe. And whack them until they are black and blue
Yes!
Veteran's Day
Idag hedrar vi alla krigsveteraner här, alla flaggor är hissade på halv stång, och man tänker på och recognizes alla som har slagits och dött i krig, för landet Amerika. Helt galet vad stor roll militären, flottan och flygvapnet spelar här egentligen..
Den här dagen är ju såpass viktig, så alla skolor ger sina elever en dag ledigt! Underbart skönt med lite sovmorgon, och sen bara lugn dag hemma! Har pratat med Johanna en lååång stund, och nu suttit vid cellon någon timma. Funderar lite över meningen med livet.
Men - Yo-Yo's spel är ju minst sagt distracting... så någon slutsats blir det väl inte idag, om någonsin.
både knäckebröd och rågbröd!
Stötte på ena stora fynd idag på väg hem från St. Helena! Vi stannade till i mataffären och hittade riktigt Wasa knäckebröd (eller crispbread som de kallar det), och även nere längst ner vid golvet stora runda Siljan-knäckebröd! Gud vad stolt man blir över Sverige i sådana tillfällen.. Men nej, morfar, jag tittade igen, och tyvärr - ingen slottssenap! Men hittade precis en liten lista jag gjorde nån gång för ett tag sen på saker som INTE finns här, men som finns i Sverige (förutom lite mer självklara saker, som typ dalahästar förstås):
- Kebab (och någon större andel muslimer)
- Gott bröd. På något vänster har Amerikanarna fått för sig att allt ska vara surdeg, så allt är syrligt och småtorrt!
- God ost.
- Filmjölk eller yoghurt som vi svenskar är vana vid. Här säljs all yoghurt på burk, och är mer lik turkisk yoghurt.
- Idén "utveckla, tänk längre" som svenska skolvärlden över 7:e klass totalt kört in sig på. Här behöver man inte tänka längre än att kunna överföra information från ett anteckningsblad till multiple choice provet med färdiga alternativ för att klara senior year.
Léas lilla egna hus, på andra sidan poolen.
På väg till Stora Familjehuset.
Going to town i Disneybutiken!!!
Till en bra film (Coco avant Chanel) behövs bra tilltugg.
"Une femme qui se coupe les cheveux, est une femme qui s'apprète a changer de vie"
Idag: Haft riktig skypemorgon, jag älskar er alla där hemma!!! Ni gör mig så lycklig! Nu efter en frukost med nutella på fullkornsbröd (nyttigt - javisst!), ska vi dra ut på stan här i det 25° vädret och äta glass. Sen kanske cykeltur, och ett dopp i jacuzzin.. Life is good.
