peacefactory

Det sket sig med telefonsamtalet i gårkväll... precis en sån situation när man önskar man visste hur det skulle gå redan innan. Så att jag kunde struntat i telefonen och sovit istället. Men nej! Så det blev sisådär 3 timmar sömn, sen var det upp och hoppa igen vid 4 på morgonen, in med all crap i trucken, i med ipodlurarna och somna igen med kudden tryckt mot rutan. Vaknar igen vid 7.30 och får frukost i form av doughnutholes (det där godaste som är i mitten) och banan med soluppgången över Lake Shasta.

Framme vid Mount Shasta lite efter 8, och sen följde en ytterst snurrig hyrprocedur av ski gear. Det behövdes 3 signaturer av någon ansvarig över 18 vid de olika stationerna på olika formulär: en för hjälm, en för skidor och en för betalning. Suck. JA - jag vet att skidåkning kan vara farligt, och min vuxna kompanjon är också väl medveten om det. Visst - iden är väl inte så dålig, men när det bidrar till att jag fick springa fram och tillbaka mellan parkeringen och skiduthyrningen 3 gånger och gå runt den där lilla uthyrningslabyrinten 5 gånger bara för att de inte verkade kunna peka mig i rätt riktning en endaste gång blir man ju lite trött... Men vem bryr sig. Vi var ju först ut i backen, Tom (min värdpappa) och jag på skidor och hans son Kristi och hennes man Arvin på snowboards.

Gud vad jag älskar att åka skidor. Han gav mig 150cm långa skidor dock, lite knepigt var det. Speciellt eftersom Tom som är kortare än mig har 176cm långa... Men vem bryr sig. Det är ju så galet roligt.

Nu sitter jag här, hemma igen, och väntar på att Tom ska hälla mer brom (eller vad det nu är) i the hot tub så jag kan hoppa i där och ta hand om mina trötta lår, armar, onda smalben och rygg. Och uppskrapade haka. (Japp - det tog tre åk, sen var landningen efter det där ostskidbackehoppet lite för ostadig, och backen lite för isig.)

Och - i morgon ska jag ta ledigt från Rotarylunchen och stanna hemma och göra pepparkakshus med Malea! Och packa inför Tahoe på onsdag förstås!!!

... men än finns det gott kvar!!! Rättare sagt ett helt liv med goda saker, och speciellt de kommande 7 månaderna! Allt drar igång med ett litet telefonsamtal från en viss liten L, någon gång framåt midnatt idag, och sen vid 5 i natt är det upp och hoppa för alla över 3 år här hos the Hewletts. In i truckarna ska vi packas med lite kuddar och plockmat och iväg till Mt. Shasta och min första skid-dag här i Californien!

...här är det klappar i MÄNGDER! Och jag menar verkligen mängder!!! I morse, efter ett underbart tårfylld skypesamtal med hela tjocka släkten (nej, långt ifrån förstås, men några av er i alla fall), en liten löptur och frukost satte vi igång med att slå in. Och slå in. Och slå in. Och slå in. Klockan blev 3, 4, 5, och så fick jag ta ett avbrott och laga köttbullar med potatis och lingonsylt till middag, sen till kyrkan. Sen hem, och fortsätta att slå in...

Jag säger bara oj, oj, oj! Helt galet! Visst, vi pratar alltid om hur fokus på julen har flyttats från vad som är viktigt till att bara köpa, köpa, köpa. Och jag som nästan tyckte det kan bli mycket i Sverige ibland. Ni ska se dethär... och detta ska vara mitt i den största depression på 100 år! Jag tror jag har slagit in sisådär kanske 20 presenter till min tvååriga värdsysterdotter från mina värdföräldrar, och jag har sett säkert 10 till till henne från dem häromkring. Och sen kommer ju mer från hennes föräldrar, och min värdbror och hans familj.. Det är helt crazy!

Så jag fick ingen tid till att baka lussebullar, det får jag försöka hinna i morgon! Men - här kommer det - mina köttbullar var STOR succé! Så nu har jag utnämnt mig själv till köttbullemakarmästarinna nr. 4 (efter farmor, mormor och mamma). Nästan mer förvånande var att de tyckte om lingonsylten!!! Alla andra rynkar bara på näsan när man bjuder på lingon eller saltlakrits eller något annat sånt som alla svenska ungar har sen barnsben! Så det var ju kul!

Här har ni Konocti och Clearlake at night.

Nu är det julaftons morgon hos er, kallt, snö, mörkt och frukost med pepparkakor och levande ljus! Och bröllopstrumpetskivan! Traditioner, traditioner!!! Känns riktigt konstigt att kunna sitta ute i solsken på bryggan vid vattnet med en bok dan före dopparedan!

Vi hade sannerligen kul igår! Glögg, dansk julmat med korv, gravlax och små friterade risottobollar. Och lingon-cider, Swedish style. Jag, Léa och hennes spanska kompis Teresa hjälpte till att ta allas pälskappor, Guess-väskor, vinflaskor och andra presenter vid dörren från de drygt hundra gästerna. Sen kom Lars, den danske kocken och serverade glöggen! Eller "glüüg" som de säger här. Vi hade en trevlig kväll! Efter en stund flydde vi ut genom det wonderland-dekorerade dansgolvet och förbi pizzaugnen ut till sofforna vid poolen med massa filtar och hade supermys! Fick full uppdatering på Mr. Mysterious, Mr. Susanne, Mr. Picnic, Mr. Library och Mr. Brother. Sen en toppen videokonferens med Yuri, halvt på franska halvt på engelska, pratade om allt ifrån elefanters kärleksliv (har de något sånt? är det verkligen kärlek?), hans lilla devil till värdsyster till bästa skidorterna i Alperna. Och L'homme d'Yves Saint Laurent, och "le champagne des enfants, c'est champommi!"

Så, nu har jag påbörjat fas två i mitt utbytesår, jag tog mitt pick och pack (hrm, som bestod av 2 resväskor, 3 flyttlådor, 3 bagar, några shoppingpåsar och cellon) och flyttade in i ett riktigt juldekorerat trevåningshus med pool precis brevid bryggan ut med segelbåten och motorbåten hängandes i ett sånt där litet hus. Det första man ser när man går över lilla "bron", in genom ytterdörren och in i hallen (ja, de har en sådan! typ i alla fall) är en hel vägg (öppet upp till översta våningen i takhöjd) med fönster ut mot den gigantiska, vackert blå sjön med berg i bakgrunden.

Tom och Carol, ett drygt 60årigt par med två barn i 25årsåldern som har varsitt barn. Varav den äldsta är en tvåårig helt galet söt halv-filippinsk flicka, helt underbar! De är supersnälla allihopa, och minst sagt vana vid utbytesstudenter, jag är nummer.. 15 eller 16 i ordningen tror jag!

Jag hade tänkt lägga ut bilder också, men jag vet inte om det är internetuppkopplingen här i poolhuset som är seg eller vad som är problemet. Men det kommer så småningom. För alla som undrar så är min nya adress här (för post):

Si alguien lo quería.

Så äntligen blev det av! Efter veckor av planerande, logiskt tänkande och alla olika grader av panik gick det äntligen i lås. BYVA-sisters fick sin resa till the city!

Fredag eftermiddag kom alla vi norrifrån (jag, danska Pernille och finska Kaisa) ner till Léa i St. Helena och gick på ett Rotary-christmas-party där. Vi tar ju alla möjligheter vi kan att klä oss i svart och klackar. Galet rolig kväll, vi satt där (drog ner medelåldern med några årtionden), och detta var något som verkar så extremt amerikanskt så det är inte sant. Det var en massa långbord - täckta i vita pappersdukar. På det hällde sen kockarna ut all maten från stora kokkärl, rakt ut på duken! Så fick man ett plastglas med något att dricka (vin för alla vuxna, det är ju Napa valley) och några skålar med majonnäs och ketchup. Sen var det bara att ta på sig sin gigantiska plasthaklapp med en kräfta på, och hugga in: där fanns krabba, räkor (STORA), musslor, kokta potatisar, majskolvar, kronärtskockor, lök, vitlök, korv, baguette och allt möjligt! Och inga bestick, nej, nej, det är bara att kladda på! Underbart!

Lördag kom vi efter ett litet stopp i Petaluma, där vi hämtade upp Johanna och bytte chaufförer/shaperunes, äntligen över Golden Gate och in i San Francisco! En brunch precis vid havet (där folk faktiskt SURFADE, ja, det måste varit kallt), och sen bar det av till downtown SF. Massvis med shopping och underbar tid tillsammans blev det, och hela dagen var toppen (även om vi tappade bort lilla Kaisa ett litet tag där...). Ingen shopping-frenzy, men vi jobbade bra ändå! Sen hem till Johanna igen, totalt ta över vardagsrummet och titta på julfavoriten "Love Actually".

Söndag fick vi åka tåg för första gången på 4 månader!!! BART-tåget blev det, in till Market Street igen. Mer shopping, yeey! Och en massa annat galet också, fick sjungit julsånger på skandinaviska (som bara blev rappakalja, har glömt orden!!!), besökt Godiva och blivit kär, dansat kring den 15 meter höga julgranen på Union Square och avbrytit en Haunukka-ceremoni, ätit sushi in the dungeons of Macy's, hittat en vending machine där man kan köpa ipods och kameror som smågodis, dreglat över polaroidkameran och fisheyekameran inne på Urban Outfitters, haft lite ATM-problem (som alltid) och gjort bort oss inne på Abercrombie. Och såklart åkt upp till 39onde våningen på Mariotts precis efter solen gått ner, och bara bli helt stum av förundran.

Det är så galet konstigt, att vara en utbytesstudent. Det är också så galet konstigt hur man plötsligt finner sig själv, med människor man känt i 4 månader, och det är som ens familj. Hur man förstår allting man säger, oberoende språk, och bara är så comfortable (convertible) i varandras sällskap. Jag förstår det inte, men jag är fruktansvärt lycklig att det är så!

Nu ville jag lägga upp en massa bilder, men det ville inte blogg.se att jag skulle, men jag lyckades få upp några i alla fall.

Léa, Kaisa, Pernille och jag på Union Square

Var bara tvungen. Är sånt man hittar när man sitter uppe lite för sent, nerkrupen under värmefilten, heltaggad inför San Francisco med systrarna i helgen! Klicka på bilden för att komma till moderskeppet!

1. Det var -10° C här häromnatten.

2. När jag vaknade var det 15° C i huset.

3. Alla vill att det ska komma snö, för då får vi ledigt från skolan.

4. Folk går till skolan i shorts och flipflop, trots kylan.

5. Dagisgodiset blev inte alls samma sak i år, molasses och sirap är inte riktigt samma sak ändå.

6. Det finns Annas Pepparkakor på Safeway! Och de smakar precis som de ska!

7. Jag är supertrött och behöver sova.

Japp! Nu snöar det här! Eller ja, lite flingor i morse i alla fall. Så alla är super-excited kontra super-scared. Tydligen så betyder minsta lilla 3cm-täcke en total ledig dag, alla stannar hemma, eftersom ingen och ingenting här är vana vid snön. Ingen vet hur man kör på halt underlag, inget är anpassat för det! Min nästa värdpappa berättade om ett år när de hade så kallt så länge en vinter att han hade hela grannskapets småbarn åkandes skridskor på sin pool.

Så - Sunny California? Jovisst, men snö finns här allt! Och varmt och stränder är ju inte något man ser här inom en räckvidd på... 8-10 timmar i bil? Så värmen och solbrännan får vänta tills hela Rotaryfamiljen sticker till Hawaii i mars!

Den här helgen har jag tillbringat med min counselor och hans fru, Dennis och Ruth. Så underbara människor, verkligen! Vi åkte till Grass Valley (Dennis fick ut mig ut skolan vid 12-tiden, sa till Peggy i the attendance office att det var en Rotary-event, jadå) direkt i fredags, supersöt liten gammal "miner's town". Grundades av en massa guldsökare från Cornwall, England, och de har lämnat en del kulturarv efter sig. Den lokala delikatessen "pastie" är ett exempel, det är som en sorts pirog, fast utan den spiciga (hur stavas det egentligen?) kryddningen. En fyllning av sådär lagom engelskt plain stekt köttfärs/kyckling/kalkon/grönsaker och potatis, helt inbakat i ett halvcentimeter tjockt lager av någon sorts osötad pastry-deg. Guldrushen bidrog ju till en liten överrepresentation av jewlery shops i den lokala Chamber of Commerce. Och såklart - deras årliga tradition som vi var där för att se - the Cornish Christmas!

Så det var fredagkväll, hela stan är ljussatt, det är små tältstånd överallt som säljer allt ifrån organiska olivoljor till tåg-grillat (ja, grillen såg ut som ett långt lok) kött, varm choklad, och den amerikanska motsvarigheten till vår glögg - varm apple cider. Det är alltså, varm äpplejuice med kanel, lite muskot och andra juliga kryddor i. Riktigt gott faktiskt, men det går ju inte upp mot glögg såklart! Några riktigt ostämda high school-band spelade julsånger, en gubb-kör sjöng carols. Fullsmockat med folk, och - TOMTEN var där! Och jag fick ta en bild och sitta i tomtens knä och fick ett antal mini-polkastavar!

Nu ska jag krypa in under min värmefilt, och sova!!!

Nu är jag tillbaka i vardagen lite igen, efter en underbar vecka med mormor och morfar, thanksgiving med Tania och Jaime i Cloverdale, och ännu en toppenhelg i Saint Helena.

Så - vad har vi att säga om thanksgiving? En av de största festligheterna som finns här i staterna, en av de största holidaysen. Allt cirkulerar kring mat, i mängder, kvalitet tillhör väl de saker som är av aningens mindre relevans. Så, grunden är ju i kalkonen, the turkey, som skall vara gigantisk och stekas hel i ugnen, sen blir det som ett stort julbord med (för vår del då, det är lite olika i alla familjer) sweet potatoes, majs, morötter, stuffing (som, ja, jag vet inte ens hur jag ska förklara det, men det är inte min favorit i alla fall), gravy (typ brunsås), cranberry sauce, cranberry jello och mashed potatoes (som är mycket mer fett och grädde i än svenska varianten). Och till efterrätt då - pumpkin pie (som för ultimat smakupplevelse skall serveras med whipped cream). Men jag måste säga, visst, det är väl okej mat, men den där UNDERBARA oh-herre-gud vad DELICIOUS allting är-upplevelsen som alla amerikanare har inför den här holidayn, den förstår jag mig inte på! Gravlax i mitt hjärta!

Dagarna vi spenderade i Cloverdale var helt toppen, lugnt pensionärs-semester-tempo som var perfekt för mig. Sitta och läsa tidningen (första gången på 3 månader), läsa ett antal böcker, gå på promenad, prata och skratta, klä upp sig och ta bilen en halvtimma till en fancy restaurant med världens bästa pumpkin cheesecake, lyssna på Jaimes oändliga historier om Chiles historia, ha små soaré-cello-konserter, och titta på hans målningar, prata ännu mer och äta lunch utomhus och se på kolibrierna.

Sen begav vi oss då bort över till nästa dalgång, Napa Valley - nästa stopp Saint Helena! Mormor och morfar inkvarterade sig på ett spa-hotel (med uppvärmd utomhuspool och jacuzzi som vi självklart var tvungna att prova), och efter lite shoppingrunda i ösregnet på Main Street mötte vi upp Léa och åt middag med VÄRLDENS godaste mozzarella till förrätt... Sen hade vi en trevlig slutkläm på kvällen också, med Léas utökade värdfamilj som var där för the holidays, alla vuxna satt och drack familjens vin, och vi satt och pratade! Och innan kvällen var över fick jag en inbjudan till deras lilla christmas party för ett sisådär hundratal gäster precis innan jul, och guess what! Det kommer bjudas på GLÖGG! Och pepparkakor, och gravlax!!! You bet, i'll be there!

Nu är skolan igång igen, jag fick 103,5 % på ett historiaprov... Gud vilka Hermione-vibbar jag fick då. Och min musiklärare (körledare) har nu helt gett upp att själv räkna rätt för att dirigera in oss på rätt ställe i vårat synt-inspelade komp fastän hon själv har noterna och både stampar med fötterna och nickar med huvudet i (vad hon tror är) rätt takt, istället tittar hon nu bara på mig, så nu är det mitt fel istället om vi inte kommer in på rätt ställe.