the clapper!
Nu sitter jag här med "Ser du stjärnan i det blå" i öronen, med min värmefilt (my saving grace idag när värmefläkten, vår enda värmekälla i huset, var sönder idag), och boken "The Scarlet Letter", som vi läser i engelskan. Det är en sådan där bok med så långa meningar så man måste läsa den 3 gånger innan man får in allt i hjärnan. Japp - läsa högt för sig och få konstiga blickar av Jake, det är så det ska vara!
Hade ett par skypedejter idag, gud vad jag saknar er! Allihopa!
Imorgon är det tisdag = Rotary-möte, och jag får äran att presentera "visiting Rotarians" ända från Mölndal, Sverige! Mormor och morfar ska följa med mig till lunchen, vara jättetrevliga och ambassadöra (?) för Sverige och sträcka ut Rotarys långa arm, och sen ska vi iväg och vara lite turister!!!
Just det - jag var ute på promenad någon timma på eftermiddagen, och när jag kom hem igen möttes jag av Jake och hans lurifax-ansikte. Direkt tänkte jag tillbaka på när det ansiktet kommit upp förut, och mindes när toalettsitsen var avskruvad, alla handdukarna borta eller duschhuvudet gömt i skåpet. Han gillar practical jokes, jadu!!! Nej, denna gången var det inget sånt - han hade installerat en "clapper" i sitt rum! Två klapp och sänglampan går på/av, och tre klapp kontrollerar fläkten (ja, han måste sova med sin fläkt på, även nu på vintern, jag förstår det inte...). Loris kommentar var dock söt - "nu är du som en riktig old person, du kan styra allt från sängen!"
Nej - dags att fokusera på boken, vi måste ha läst minst 10 kapitel innan lovet är över!