peacefactory

Nu är jag tillbaka i vardagen lite igen, efter en underbar vecka med mormor och morfar, thanksgiving med Tania och Jaime i Cloverdale, och ännu en toppenhelg i Saint Helena.

Så - vad har vi att säga om thanksgiving? En av de största festligheterna som finns här i staterna, en av de största holidaysen. Allt cirkulerar kring mat, i mängder, kvalitet tillhör väl de saker som är av aningens mindre relevans. Så, grunden är ju i kalkonen, the turkey, som skall vara gigantisk och stekas hel i ugnen, sen blir det som ett stort julbord med (för vår del då, det är lite olika i alla familjer) sweet potatoes, majs, morötter, stuffing (som, ja, jag vet inte ens hur jag ska förklara det, men det är inte min favorit i alla fall), gravy (typ brunsås), cranberry sauce, cranberry jello och mashed potatoes (som är mycket mer fett och grädde i än svenska varianten). Och till efterrätt då - pumpkin pie (som för ultimat smakupplevelse skall serveras med whipped cream). Men jag måste säga, visst, det är väl okej mat, men den där UNDERBARA oh-herre-gud vad DELICIOUS allting är-upplevelsen som alla amerikanare har inför den här holidayn, den förstår jag mig inte på! Gravlax i mitt hjärta!

Dagarna vi spenderade i Cloverdale var helt toppen, lugnt pensionärs-semester-tempo som var perfekt för mig. Sitta och läsa tidningen (första gången på 3 månader), läsa ett antal böcker, gå på promenad, prata och skratta, klä upp sig och ta bilen en halvtimma till en fancy restaurant med världens bästa pumpkin cheesecake, lyssna på Jaimes oändliga historier om Chiles historia, ha små soaré-cello-konserter, och titta på hans målningar, prata ännu mer och äta lunch utomhus och se på kolibrierna.

Sen begav vi oss då bort över till nästa dalgång, Napa Valley - nästa stopp Saint Helena! Mormor och morfar inkvarterade sig på ett spa-hotel (med uppvärmd utomhuspool och jacuzzi som vi självklart var tvungna att prova), och efter lite shoppingrunda i ösregnet på Main Street mötte vi upp Léa och åt middag med VÄRLDENS godaste mozzarella till förrätt... Sen hade vi en trevlig slutkläm på kvällen också, med Léas utökade värdfamilj som var där för the holidays, alla vuxna satt och drack familjens vin, och vi satt och pratade! Och innan kvällen var över fick jag en inbjudan till deras lilla christmas party för ett sisådär hundratal gäster precis innan jul, och guess what! Det kommer bjudas på GLÖGG! Och pepparkakor, och gravlax!!! You bet, i'll be there!

Nu är skolan igång igen, jag fick 103,5 % på ett historiaprov... Gud vilka Hermione-vibbar jag fick då. Och min musiklärare (körledare) har nu helt gett upp att själv räkna rätt för att dirigera in oss på rätt ställe i vårat synt-inspelade komp fastän hon själv har noterna och både stampar med fötterna och nickar med huvudet i (vad hon tror är) rätt takt, istället tittar hon nu bara på mig, så nu är det mitt fel istället om vi inte kommer in på rätt ställe.