peacefactory

Lake Tahoe med the Darlings var helt fantastiskt, en toppenvecka!!!

Okej, bara ett kort ord innan middagen. Lake Tahoe ar sa vackert att jag inte vet vart jag ska ta vagen. Vattnet ar glasklart och himmelsblatt (vad konstigt det ordet blev utan den svenska bokstaven...)!!! Helt fruktansvart galet vackert, en gigantisk sjo pa 2 000 m hojd, som ar omringad av riktiga berg, som ar stora skidorter pa vintrarna, och enorma trad overallt (skon omvaxling fran det snustorra, okenliknande Clearlake).. Har ska jag bo nagon gang i mitt liv!!! 

En kort mellanlandning här hemma i Clearlake, i morgon bär det iväg igen, jag skall med min Rotary counselor och hans familj till Lake Tahoe på lite semester! Ska bli riktigt roligt att få lära känna dem, de verkar underbara! 

Men i alla fall, de senaste dagarna har varit helt fantastiska, först var jag med min värdfamilj; Lori, Jake och Jim i Mendocino/Fort Bragg och fick se Stilla Havet och den vackra kusten här uppe i norra Kalifornien. Toppendagar!!! 

Hittade några bilder från mitt första försök med ett baseball-trä i handen! En liten video (bara några svingar) hittar ni längst ner i inlägget! 

Idag var vi på Lower Lake för någon sorts orientation för alla freshmen! Jag ska inte gå freshmen year, men jag hängde med min värdlillebror Jake för att få träffat lite folk på skolan och se mer av skolan. Och väl där fick jag hälsat på rektorn, en massa counselors och Emmalena, som är dotter i min (antagligen) andra värdfamilj! Hon gick ut senior year nu i våras, och spelade soccer på skolan sina tre sista år där, så vi hälsade på en av coacherna! Efter att varit hemma en stund efter det, ätit lite glass och kollat på film, så lämnade jag Jake hemma, och jag och Emmalena åkte till årets första soccer practice på skolan. Alla mina papper och sånt är ju inte klara, så jag kunde inte vara med och träna, men tränarna var jättetrevliga, och alla spelarna ville ha med mig i laget, och tyckte verkligen INTE att jag skulle köra cheerleading. Snacka om att det kliade i fingrarna (fötterna?) om att få hoppa i skorna och joina dom ute på planen! 

Sen när jag kom hem så väntade Jim med beskedet från cheerleadingcoachen att de redan börjat träna för flera veckor sen, och inte hade plats för någon mer i laget, så that settles it! Soccer it is!!! Och det kommer bli helt underbart!!! 

Men, vi bor ju ute på landet här, och det är så vackert med alla berg runt hela dalen, och sjön där i mitten. Och fullt med djur, hästar och hundar. Jag pratade precis med vår granne Dexter, och han har 26 Sankt Bernhardsvalpar som skall säljas!!! Ja, verkligen alla har hund här, the Peters har själva två stycken, Max och Bailey, och dom är jättesöta (fast ganska stora)!

Ikväll ska bli en lugn kväll hemma, första sen jag kom hit. Med hemlagade chicken tacos!!! 

Man blir ju evinnerligt irriterad på tv:n här, man kollar 5 minuter, så är det reklam 10 minuter, 5 minuter till, reklam 10.. suck. Fast det finns ju några hundra kanaler att titta på , så det är lugnt! 

Igår var jag på Walmart för första gången! Det är väl som en lite större versionungefär det som finns av shopping här i Clearlake, vill man ha affärer får man ta bilen någon timma..

Vad det är jobbigt med den där jetlaggen, nu vet jag inte hur jag har vridit mitt dygn längre! Man blir helt galet trött vid 9 på kvällen, och sen jättepigg vid 7 på morgonen... 

Det är så konstigt hur dagarna flyter på så långsamt här! Nu har jag ju varit här drygt 2 dygn, och det känns typ som en vecka! Inte som att jag har gjort sådär fruktansvärt mycket, utan mer som om det känns som om det var en vecka sen jag var i Sverige bara. Fast jag antar att det är alla nya intryck, alla nya människor, allt nytt runtomkring en som liksom får tiden att kännas som om den går i slow motion för att man ska hinna få in allt! 

Jag hade tänkt skriva lite om min andra riktiga dag igårkväll, men jag var så trött så jag bara somnade på stubben! Men, det hände mycket igår! För det första så var jag och min counselor iväg och fixade ett bankkonto, och fick värsta checkhäftet (som jag efter en halvtimmas genomgång fortfarande inte riktigt fattar hur jag ska använda den). Och sen åkte vi förbi Lower Lake High, som jag ju kommer gå på detta året, och gick runt litegrann! En vanlig, rätt liten high school, det blir nog toppen! Och sen fick jag pröva att spela baseball för första gången i mitt liv, och jag träffade faktiskt bollen!!! Jag både fångade och träffade bollen!!! Och min värdpappa (som ju är baseball-coach) var riktigt stolt över mig, det var ju första gången någonsin! 

Kvällen igår tillbringades med Jim och Loris vänner, på ett poolparty! En tjej som också ska börja junior year (vilket jag antagligen skall göra), Kristen, fyllde 16 år igår och firades en stor barbeque och världens tårta! Helt täckt av frosting i olika färger och jättekonstiga marshmallows över hela kanten! 

Nu ska jag se om det går att ta sig en löptur någonstans här i krokarna, och sätta igång dagen! 

Den där finlandssvenske fotografen som inte visste vilket håll han skulle hålla kameran på... Men en bild på delegationen blev det allt! 

Anna (Texas) kvällen på Arlanda, och de där irländarna på McDonalds.. Suck, så dom såg ut...

Linnea (som skulle till Sacramento) och jag på flygplatsen i Chicago.. Lite lagom slitna och ofräscha efter första flygresan!

Utanför mitt sovrumsfönster

Nu är jag äntligen här! Efter ett års väntan, panik, ångest och längtan, och sen en lååång (nästan ett dygn) resa med stooor sömnskuld och mååånga avsked är jag här. Aningens utpumpad och jetlaggad, lite pinsamt - jag däckade fullständigt i bilen från flygplatsen, när de höll på och frågade massa grejer om Sverige och om mig. Och hjälp vad jobbigt det var de sista dagarna i Sverige, men nu är det rätt kul att äntligen vara framme. 

Jag bor då i Clearlake, California, en pyttestad nästan 3 timmar (med bil, amerikansk bautabil då förstås, Volvo V70 är som en Bobby Car i jämförelse med de som alla har här) norr om San Francisco, där alla redan vet vem jag är och har hört så mycket om mig! Min värdmamma har en bokaffär i stan, och arbetar på den lokala Chamber of Commerce, så hon känner praktiskt taget alla i stan. Och min värdfamilj är helt underbara, de är riktiga, roliga amerikaner! Hela huset är fullt av baseball-grejer, och de har lovat mig att ta med mig på ett riktigt game någon gång. Jag hoppas jag lär mig hur det funkar då, min värdlillebror försökte engagerat berätta allt om det idag, men jag satt bara som ett stort frågetecken... 

Allt är verkligen annorlunda här, allt är så stort! Avstånden, bilarna, förpackningarna, sängarna, allt är supersize! Och det är supervanligt med drive in bio här!!! Man liksom trycker in så många man får plats i sin gigantiska truck, betalar 10 dollar, får in ljudet i bilradion och slår sig ner i campingstolar! Med supersize-color och popcorn i händerna såklart. Ja, maten är ju verkligen som man föreställer sig, som tandläkaren varnade för... Pancakes med peanut butter eller sirap till frukost, kranvattnet är superläskigt, det luktar järn i hela rummet om man sätter på kranen, så det vill man inte dricka. Istället dricker man läsk (ibland light, men oftast vanlig), lemonade, milkshake eller något annat sånt. Det ska bli kul att berätta om lite svenska matvanor! 

Men, utan tvekan så är amerikanare det mest hjälpsamma, trevliga och tillmötesgående folk jag träffat. Förutom dem som sitter i Immigration-diskarna på flygplatsen då, som inte hälsar och bara grymtar på tilltal, men det jobbet är kanske inte alltid det roligaste och mest stimulerande heller.. Alla andra jag har fått träffa, min värdfamilj Lori, Jim och Jake, min counselor Dennis, hans fru Ruth och dotter, en massa av deras vänner och några personer på flyget som såg flaggorna på våra Rotarytröjor, kommer direkt fram, frågar frågor och är intresserade av en, och jättetrevliga! Och alla är helt imponerande av engelskan, och säger hela tiden typ "You DO know that you really shouldn't nod when someone else is speaking if you don't understand what they're saying" och såna grejer! Och visst, vi svenskar är ju jämfört med många andra länder fruktansvärt duktiga på engelska, men jag måste ändå koncentrera mig som attan för att förstå allt de säger.. Men, jag har ju bara varit här ett dygn! 

Nej, nu är det sent på natten, och jag måste jobba bort min jetlag ordentligt, i morgon ska jag upp tidigt och hinna med ett besök på banken, jag och Jake ska till skolan och kolla in den litegrann och sen ska vi på poolparty! 

Tusen godnattkramar! Jag saknar Sverige och alla er rätt rejält faktiskt. 

"There is no goodbye for us, wherever you are, you will always be in my heart" - Ghandi

Nu blir det en sista lunch, Swedish pancakes och mjölk. Sen kör vi. 

Jag har inte den blekaste vad det är med det nätverket idag, eller vad det nu är som krånglar, men den muppar sig totalt så fort jag försöker ladda upp en bild, så detta får bli ett bildlöst inlägg! Nu, efter ett panik-tandläkarbesök min sista dag i Sverige som började bra och slutade i en fet moralkaka om vad Coca Cola gör med tänderna, är det knappt 6 timmar kvar tills min resa tar sin början. De senaste dagarna har varit helt proppade med avsked, avsked, avsked! REAL PAIN. Det känns djupt, det gör det. Men nu är det snart dags. Äntligen.

Schemat de närmsta dagarna är väl ungefär - Landvetter, Arlanda, en sömnlös natt på hotell med alla andra Rotary-kids, Arlanda igen, byte i Chicago, vidare mot San Francisco med Louise och Charlotta, och sen slutligen det första mötet med Lori, Jim och Jake, min första värdfamilj. Så enligt Rotarys agenda kommer vi då stå på uppradade SF:s flygplats, iförda de prydliga Rotary-kavajerna (plain, inte så som de kommer se ut om ett år) och långbyxor, fräscha, nyfixade och snygga, redo att göra ett gott första intryck - självklart!

Yeah right, efter närmare 19 timmars flygresa kommer vi (eller i alla fall jag) se ut som riktiga nervvrak efter 3 dygn utan sömn och med världens jetlag. Toppen! 

alla underbara swedes. Ni vet vilka ni är, och nu vet ni också hur fruktansvärt djupt jag kommer sakna er. All kärlek till er, som gör mitt liv. 

Supertrion, från blöjan! Ni är allt underbara!!! 

Alla dessa kramar, avsked, det är tufft!! Men att jag ändå inte inser att jag faktiskt ska åka? 

Nu blir det myskväll. Med hög mysfaktor. 

Det börjar ju nästan bli en lördagstradition med de här bröllopen! Idag bär det iväg till Skaune, med massor av smörpop i bagaget. Mysig kväll igår, och kanske lite för lite sömn i natt, jovisst - men med några köttbullemackor i magen ska nog den här dagen sparkas igång ordentligt!

Sönderbränd hud, 5-åriga beundrar-Eddie, miljoner myggor, Scrubsmaraton, en rymdraket och Håkan. 

Ni är underbara - ni kommer med sol och glädje! Mina sista dagar i Grundsund kunde inte varit bättre.

Men jag kommer sakna er.

som att vara i en annan värld för ett tag. Slippa tänka på allt, bara vara. Spela dygnet runt. Åka partybuss, ha 70-talsdisco i second hand-byxor, öva Mozart mitt i natten, prata sekter, ha emådalsnostalgi så fort någon säger "Gnu" eller "Vocalise", dricka kaffe och äta mat, mat, mat. Spela vals efter vals, få massage varje kväll, köra Dvo(å)rak i kryptempo och äta dunderhonung till frukost. 

Tänk att det är detta jag åker ifrån. 

Hemma igen efter en UNDERBAR vecka med världens största sömnskuld. Tack Gamleby, alla ni allra bästa Gamlebyare för en superdupervecka med en dubbel avslutning med FAMILJEN! Så fantastiska människor!