peacefactory

Nu är det strax dags för Gossip Girl igen, hur kommer det sig att jag alltid är på blogghumör på måndagkvällar? Hur som helst, nu sitter jag här i mitt rum och är småirriterad på att blogg.se inte klarar av att ladda upp bilder ordentligt.. 

I fredags höll jag ett tal i skolan, om lucia. The assignment var att förbereda ett "How to"-speech, lite show and tell där man skall inkludera alla sinnen i sitt tal, dvs - pratar man om hur man gör brownies skall man också bjuda på brownies! Underbar ide - än så länge har vi fått smaka på cupcakes, chocolate chip cookies och någon sorts pretzelbottnad (pretzels är ju som salta pinnar) cheesecake med cherry-jello och jordgubbar som översta lager. Fruktansvärd tur att den lektionen är precis innan lunch, det blir aldrig några leftovers för talarna att bära hem igen! 

Hur som helst, jag pratade om lucia, och bjöd därför även på lussebullar! Vart lite udda att stå i 40° värme, hacka de röda saffranstrådarna och försöka veva ihop något bra med torrjäst, och få lite svensk julkänsla. Men jag tror jag lyckades! Så, när den lektionen kom, det var min 5:e lektion (man har samma 7 lektioner samma tid på dagen varje dag), så bad jag om att få börja med mitt tal, gick ut ur klassrummet, draperade mig i en vit bordsduk, knöt ett rött snöre runt midjan och tände ett ljus i handen, släckte ljuset där inne och skred in medan jag sjöng "Natten går tunga fjät". Och jag vet inte vem som var mest förvånad!!! Men guldfiskar såg de ut som allihopa! 

Lyckat blev det, och stjärngossestruten jag gjort blev dagens underhållningsobjekt, jag längtar efter att få se bilderna när min rektor satte på sig den!!! 

Det har vart en del hemlängtan, och vi utbytesstudenter håller ihop över sms och internet (god bless facebook), jag längtar tills vår San Francisco-resa om två veckor!!! 

Mamma, du är den allra bästa någonsin, jag saknar dig. 

Johanna och Lajla, jag är så fruktansvärt stolt över er båda, ni är bäst, bäst, bäst!!! 

Det är fortfarande varmt här, över 40 grader som varmast på dagarna. Hösten är påväg säger alla, men det märks inte!!! 

Den här veckan har varit fullt upp, fullt upp, med skolarbete, fotbollsmatcher + träningar osv... Hinner inte skriva mer nu, men här är lite bilder på omgivningen här! 

Inget gör mig piggare och gladare än ett ordentligt pass vid cellon, bara rocka loss med 3:e satsen i Haydn C-dur i racertempo eller riktigt gråtfärdigt långsamt (som det ska vara) i Preludet i Bachs andra svit. Det är nästan lika underbart som adrenalinkicken som slår in efter en fotbollsmatch eller ordentligt träningspass (mamma och pappa, ni vet ju hur jag brukade vara på söndagkvällarna en gång i tiden...), och världens bästa läkemedel mot hemlängtan!   

Söndag morgon, alltid lika tårfyllt efter skypetimmar med Sverige! Min hemlängtan börjar väl smyga sig på mer och mer, jag saknar det svenska höstmörkret som börjar smyga sig på därhemma, den friska kalla luften, mysiga hemmakvällar med film och choklad! Och mack-kvällsmat på söndagkvällar hemma i vardagsrummet med tända ljus! Jag saknar det, alltihop, och allihop.  

Idag hade jag Advisory för första gången i skolan, det är en class dom har för alla på hela skolan där man i en halvtimma nån gång i veckan samlas i mindre grupper med en counselor på skolan och tar hand om framtidsplaner, college applications, financial aid applications osv. I min grupp med seniors är det full fräs på collegeplaner och folk som ska in i the Navy eller Army (förvånandsvärt vanligt här faktiskt, har en tjejkompis som ska göra det efter det här året). Så när vi gick hela varvet runt och alla berättat om sina framtida liv, deras nästa steg i livet - college, så fick jag presentera mig som utbytisen från Sverige som efter senior year och graduation i USA måste åka tillbaka och gå 2 år till i High School, och snacka om att de blev chockade!!! Men sen när jag berättade att universitetsutbildning och allt är gratis hemma, blev de ännu mer chockade, och min counselor avslutade allt med ett "So, what du you say guys, let's all go to Sweden, huh?"

En sista grej - jag har en tjej i min Honors English class som heter (barabara-baraaa) Sweden i efternamn!!! Helt seriöst!! Haha, så jag fick prata lite gott om Sverige, hon har bestämt sig för att åka dit någon gång i sitt liv! 

Efter en lagom smärtsam match igår mot St. Vincent (privatskola full med riktiga brats som satsar stenhårt på sport) som slutade i pinsamma resultatet 10-0 till dem, och vi i LLHS Trojans fick plåstra om alla skador och slicka våra sår i de skrangliga vansen på väg hem över berget. Eller ja, efter 10 minuter på plan och ett par fall i lerpölen som var precis i vårt målområde (där ju bollen var för det mesta) var jag helt borta i huvudet och kunde inte riktigt orientera mig. Och jag blev utbytt, bara kollapsade och låg där och frös på marken resten av matchen. Sov hela vägen hem, blev sen tillräckligt drogad för middag och sen direkt i säng igen. 

Ja, det blev ingen skola för mig idag, stannade hemma med chicken noodle soup, vattenmelon, Gossip Girl och en (i alla fall framåt eftermiddagen) hyperaktiv lillebror. Nu har jag en såndär molande huvudvärk i bakhuvudet, och är rejält trött, men det känns som om det värsta är över som tur är. Lite celloövande och några små assignments till i morgon har jag dock fått gjort i alla fall! 

Igår på morgonkvisten blev jag kallad till biblioteket (ja, de ringde och sprang med lappar hit och dit som vanligt...) för att göra det första av tre engelskatest som alla på skolan som inte har engelska som modersmål ska göra. Har jag inte nämnt det tidigare så är kanske 60-65 % här "latinos", dvs mexicanare, och många har mycket sämre engelska än jag har! Hur som helst, det var alltså dags för det muntliga testet, det var frågor som "What is the opposite of temporary" (på vilken jag totalt tappade allt och kunde inte komma upp med lilla "permanent") eller "What is a thesaurus?" (där jag också fick svara "umm..... "). Nej, det gick faktiskt riktigt bra, så bra att biblioteksdamen som gjorde provet med mig frågade om vi hade något annat språk än engelska i Sverige... Men det får man väl ta som en komplimang, eller?

Nu ska jag sova och se till att bli ordentligt frisk, så jag kanske, kanske kan spela i morgon! Vi möter St. Helena, så Léa, watch out!!! 

Idag var det dags för ett away game med soccer tjejerna, vi flydde över berget söderut till Santa Rosa och den kristna bibelskolan Rincon Valley. Vi blev släppta från class redan mitt i 6th period (den sjätte av totalt sju 50-minuterslektioner vi har per dag), sprang och bytte om och sen packade in oss i våra två underbara (lite för gamla) vans, med en coach bakom varje ratt! Och på vägen dit fick jag veta att jag blivit riktigt page 6 material sen jag kom hit, mitt namn (rättstavat!!!!!) är allt med i två artiklar i den lokala tidskriften, det är mer än vad Mölndalsposten har lyckats med under hela min livstid om jag inte minns fel..

Tillbaka till matchen - vi förlorade med 2-1. Men vi spelade riktigt bra tyckte jag, visst, lite mer passningsspel på marken hade suttit fint, men sånt får man ta. De däremot spelade som... ja i alla fall inte som Guds Lamm om jag får säga så. Och Supermario-domaren på linjen som stog och dansade med flaggan och huvuddomaren med hästsvans och Elton John-glasögon.. nej, inga kommentarer! Och efter matchen delade motståndarna ut små blå godispåsar till oss allihopa, med ett litet bibelord i varje, riktigt gulligt var det! 

Jag har en massa att göra, U.S. History timelines hit och dit, American Government assignments, och öva cello inför min lilla uppspelning för han som jag antagligen kommer ta lektioner för nu på lördag, men först måste jag berätta om en liten episod igår. 

Det är så konstigt, för ju längre jag är här, desto oftare känns det som om jag hamnar i situationer när främmande människor, så fort de får klart för sig att jag är utlänning, börjar prata i ultrarapid och ja, ni vet. Jag har ju förstått att jag liksom på nåt sätt kunde "för mycket" engelska när jag kom, jag är ingen normal utbytesstudent inte! Jag är helt galet glad för det dock, för jag tror att jag hade varit mycket mer ensam och haft mastodontmycket hemlängtan om jag inte fattade vad folket sa! Nu kan jag liksom bara smälta in, underbart! 

Hur som helst - vi var på en konsert igår, the Lake County Chamber Orchestra hade en liten eftermiddagskonsert (de spelade Mozart-menuetter, och dirigenten spelade elpiano med dem, säger lite om nivån..), men det var riktigt trevligt att få höra lite levande musik igen, började genast drömma mig bort och såg en gigantisk symfoniorkester spela "Nya Världen" eller något annat örongodis. Men men. Så där sitter vi, jag, Jim och Jake (som för övrigt precis har haft sin första Foods-class idag, och kom direkt hem och bakade muffins som luktar mums i hela huset, de bara står där ute och väntar...), och en engagerad orkestermamma kommer fram och börjar prata med oss. Och här kommer det, när Jim presenterar mig som "our exchange student from Sweden" sjunker hennes hastighet ner till nära noll, och hennes röstvolym går upp i taket. Jag flashar av Rotaryleendet, och sneglar på Jake som står något bakom henne och småskrattar. Suck. Haha, och det tar inte slut där, hon frågar (fortfarande i ultrarapid) om jag går i high school, och svarar sen själv på frågan med ett "well, yes of course you do", och kommer med det underbara erbjudandet med att då skulle jag ju vara på perfekt nivå för deras "Junior Orchestra", vilket "tyvärr just nu mest består av 7 och 8-gradare" (vilket är 12-åringar), "men det skulle ju vara perfekt, vi övar två timmar varje söndag, snälla kom på nästa rep!". Under hela denna lilla utläggning som visst, gick långsamt, men hon lyckades ändå hindra båda mig och Jim att få en syl i vädret och säga vårt lilla "Jo visst, låter toppen, men 1. jag bor i Clearlake, nästan en timma härifrån, 2. jag har spelat cello sen jag var 5 år, 3. jag förstår engelska, och 4. jag är inte döv." 

Tyvärr tror jag att hon faktiskt lyckades gå därifrån innan vi hunnit säga något av allt det där, sorgligt men sant. Well, jag antar att this is the life of a foreign exchange student - alla tror vi är dumma i huvudet! (Jag vet att det inte är sant, men det är så det känns i alla fall!) 

Nej nu ska jag ärligt talat strunta i läxorna för ikväll och plantera mig framför första avsnittet av nya säsongen Gossip Girl med en av Jakes muffins! Och ladda järnet inför vår bortamatch i morgon såklart! 

Några sista grejer bara: I helgen har vi vart och sett både "Julie and Julia" (en underbar film, mamma du kommer älska den) och "Halloween II"... Ja, kalla mig chicken, men jag har lite svårt att uppskatta när en gigantiskt psyko-freak stampar sönder en killes huvud tills det ser ut som köttfärs och sen hänger honom i en lysgirlang. Faktiskt. Nästa grej - Clearlake har inte förstått vilken välsignelse Facebook är, här kommer det, här hänger alla på MySpace. 

... football game ever fick jag uppleva på skolan i går kväll! Det var skollagens första home game för säsongen, först var det nybörjarnas tur - JV (freshmen och sophomores) och sen de lite mer rutinerade (=större, biffigare och brutalare) i Varsity-laget (juniors och seniors). Så hela kvällen var full av "TROJANS"-skrik, viftande med stora blå pekfingrar och springa runt bland alla på läktarna. Middagsvalet stog mellan nachos med amerikansk plastost och bönor, eller något från den enorma bbq-n, under ledning av min U.S. History-lärare. Eller sour skittles och M&M's. För att få i sig något nyttigt får man ta med sig något själv, eller helt enkelt äta gräset på fotbollsplanen! 

Den här veckan i skolan har vart fullt upp, vår första fotbollsmatch (soccer) var i tisdags, och vi vann lätt med 8-2 hemma! Annars har jag ägnat mig åt att få mitt schema ändrat, jag tar nu en svårare engelska-kurs och har bytt fysik mot concert choir. Och nu när jag ju har gått här i 2 veckor har jag slutat att introducera mig som "the exchange student", så på första lektionen jag hade med kören (som består av över 60 elever) säger vår lärare Mrs. Dixon genast till oss ställa upp oss i konsert-formation uppe på den lilla scengrejen som finns i musiksalen, och sätter på soundtracket till "God Bless America". Efter några rader stänger hon av det igen, lite småirriterad, och ställer sig framför hela kören och frågar hur någon "kan ha missat att lära sig orden till den här låten" och tittar rakt på mig... Så jag sade som det var, och hon försvinner iväg och är borta i över 5 minuter inne på sitt kontor. Tillslut kommer hon tillbaka med noter i handen, och säger nåt i stil med "ja, det är ju inte varje dag man behöver noter till the National Anthem..."! 

I dag (lördag) var det en Bluegrass Festival här i stan, och eftersom Lori basar över Chamber of Commerce här i Clearlake så hade vi hela familjen ansvaret för uppsättning och nedplockning av deras lilla booth med lotteri och sånt. Så mellan 9 och halv 8 på kvällen gick vi runt, åt nachos där osten på såg ut som spya, köpte snow cones för att stödja Lower Lake High School Band, lyssnade på riktigt bra musik och var allmänt sociala. Jag fick träffa borgmästaren i stan, som dagen till ära var iförd en t-shirt med delfiner på, och han började direkt berätta allt om deras 4th of July-firande med ett mask-race (ja, den sortens maskar som krälar på marken) och sina barnbarns födelsedagsfiranden. Trevligt trevligt! 

Jag tror jag har fått tag på både en cellolärare i Ukiah och en symfoniorkester här i närheten som jag kan spela i, allt tack vare min körledare, som tydligen hade en massa kontakter i orkestern! Nu när jag har vart här i en månad, och börjar komma in i vardagen här så var det liksom nästa grej att ta tag i, och det känns jätteskönt att det verkar finnas en lösning! I veckan tappade jag nästan modet lite grann efter att fått försäkring efter försäkring att det inte finns några möjligheter till någon som kan undervisa på cello närmare än San Francisco, vilket ju är 2 1/2 timma bort.. Allt bara löser sig, allt faller på plats!

Japp, det är shopping jag menar, och ja, jag vet, det är felstavat! Men det har visat sig att de små förstaåringarna här på skolan inte är så haja på stavning, i alla fall en del av dem... I en av klasserna jag tar, Public Speaking (typ retorik-kurs), så är det mest seniors, men också ett par freshmen med skinn på näsan. Häromdagen skulle vi upp allihopa och hålla ett oförberett "impromptu-speech" på någon/några minuter inför hela klassen om det ämne som stod på den lapp man drog. Vi hade allihopa skrivit varsin lapp med ett ämne på, typ "food", "windows" (ja, faktiskt, det slutade med att en kille stod och pratade om kyrkfönster) eller "beef jerky" (där en tjej stod och slet i en imaginär bit beef jerky och slickade sig om munnen). 

I alla fall, efter några tal gick jag upp och tog en lapp ur hatten, och på den stod ett namn (kommer inte ihåg vad det var), antagligen någon skådespelare som jag inte har någon aning om vem det är, så jag fick ta en ny lapp. På den stod det med barnslig stil "shoping". Jag läste den ett par gånger ("sho-ping", "sho-ping", what the heck?), och vände mig till min lärare och sa "Umm, I don't think I've ever heard of this before...shooo-ping?", och hon svarade bara "Oh no sweetheart, it's only supposed to be two P's in there instead of one!", och den lille killen (som hade satt på sig en regnbågsfärgad fjärils-mask över ansiktet) sa glatt "I wrote that one, it's AWESOME!". Jojo pojke lille! 

Men i alla fall, ut ur klassrummet och till ämnet! Jag har nämligen äntligen fått uppleva en riktig amerikansk "mall"!!! Visst, det är väl i verkligheten ungefär lika häftigt som Nordstan, Kungsmässan eller något annat köpcenter, men efter en månad med shopping på Walmart så var det helt amazing! 

Så min värdfamilj och jag tog (något trötta efter den årliga County Fair-en med karuseller, kettle corn, demolition derby och countrymusik i fredags kväll) i lördags vår gigantiska truck 1 1/2 timma neråt landet och hamnade i Santa Rosa, där närmaste mall är. Efter en liten förfriskning i form av chokladdoppade jordgubbar (det borde lanseras i Sverige) från Rocky Mountain Chocolate Factory var det bara att sätta igång och plöja igenom affärerna! Med mig hem fick jag allt möjligt underbart, allt från riktiga Bertie Botts Beans till underbara tröjor från Abercrombie & Fitch till alldeles för billiga skor på Macy's, tack vare Labor Day-rean. Och riktig thriller-dancing i baksätet på väg hem gjorde den dagen underbar. 

Söndagen blev en riktig lazyday, som drogs igång med familjebrunch i pyamas med pancakes (med alla tillbehör, peanut butter, sirap, honung, fett och socker, you name it), bacon, jordgubbar, vattenmelon, massor med frukt och vindruvor från trädgården. Sen var det ännu slappare framför ett par filmer innan det var dags för uncle Bill's födelsedagsmiddag hemma hos Grandma. Hem igen efter det, och framför "Push" drogs det igång en liten chokladprovning, med en massa olika sorter! Men, jag måste säga det, min favorit här än så länge måste bli Reeses Peanut Butter Cups. Yummie. 

Nu sitter jag här i mitt rum med the Kooks i högtalarna, helt slut efter en lång dag!

Skolan började i måndags, och med soccer practice varje dag ett par timmar efter det, läxor, dagliga chores, Rotarymöte, Chamber-middag, Judges breakfast, anmälningar och allt annat såntdär så har det inte blivit mycket tid för bloggande. 

Till och börja med måste jag säga att jag aldrig trodde det skulle bli så här bra i skolan, allt har flutit på och bara fungerat bättre än jag hade kunnat drömma om! Tack vara att Emmalena och hela laget övertalade mig att jag skulle gå med i soccer laget, och att jag lärde känna dem tack vare turneringen i Fort Bragg, så hade jag världens bästa första dag i skolan, jag satt inte själv på skolgården med min lunch i knät med konstiga blickar på mig - tvärtom! 

Och ja, det är verkligen roligt här, för jag är den enda utbytesstudenten på skolan, så alla vet vem jag är eller har i alla fall hört talas om "THE exchange student", så helt random people kommer fram stup i kvarten och slänger ur sig : "Hey, are you the exchange student? Oh my god, that is so cool, i've heard so much about you!"... 

Jag funderade förut på om jag har fått några riktigt dumma frågor om Sverige (typ som alla man hör talas om, "Rider ni på isbjörnar på gatorna" eller "Har ni kylskåp, eller kan ni bara förvara allt sånt utanför dörren"), men jag tror helt enkelt att kidsen på LLHS är för smarta för det, för det har inte hänt ännu. Men jag får väl återkomma om det, för man ska ju aldrig säga aldrig!

Några grejer som är "different" här jämfört med Sverige, (not weird, not weird) finns det allt, här kommer några som jag har tänkt på är dock:

1. Majoriteten av alla killar i skolan (och många vuxna också) har keps, och jättemånga låter håret växa och locka sig nedanför kepsen, så när de måste ta av sig kepsen in class ser det ut som om de pressat ner en mopp över huvudet.

2. Lärarna har en helt annan syn på rättning av prov och sånt, min governmentlärare förklarade länge för oss att han tagit bort nästa halva proven, för han hatade att vara tvungen att lämna tillbaka prov så långt som 2 veckor efter provdagen, så proven är multiple choice-prov på fredagar, så får vi tillbaka dom på måndag, rättade! Snacka om skillnad i effektivitet jämfört med Sverige där! 

3. Alla ungdomar som kör bil... jag kan inte riktigt vänja mig vid det, men halva senior class har fått sin licence och kör till skolan nu! 

4. Många dricker läsk till alla mål, även frukost.

5. För att kunna komma ut ur skolan under lektionstid måste en lååång process genomås, med papperslappar, spring hit och dit, kalendrar och målsmansunderskrifter genomgås. För att få gå på toa under lektionstid måste man få en underskrift av läraren att man är tillåten att vara utanför klassrummet. 

6. ALLA textböckerna i skolan är sisådär 6-7 cm tjocka och är ungefär A4-storlek på. Och. De. Väger. 

Mycket. 

Det var allt jag kunde komma på för stunden, men jag träffar på något nytt och annorlunda varje dag, fortfarande, så det finns mängder på lager någonstans långt bak i huvudet. Men de får komma någon annan dag!

Här är en av bilderna från den vattentäta kameran från the Rotary Orientation, bilderna jag tog själva båten!

Här är en av bilderna som snartsnartsnart kommer pryda min vägg, framkallningen från den ubercoola vattentäta engångskameran jag hade under the Rotary Orientation Rafting har äntligen kommit! Alla bilderna kan ni se i albumet på Facebook!