peacefactory

Idag var det dags för ett away game med soccer tjejerna, vi flydde över berget söderut till Santa Rosa och den kristna bibelskolan Rincon Valley. Vi blev släppta från class redan mitt i 6th period (den sjätte av totalt sju 50-minuterslektioner vi har per dag), sprang och bytte om och sen packade in oss i våra två underbara (lite för gamla) vans, med en coach bakom varje ratt! Och på vägen dit fick jag veta att jag blivit riktigt page 6 material sen jag kom hit, mitt namn (rättstavat!!!!!) är allt med i två artiklar i den lokala tidskriften, det är mer än vad Mölndalsposten har lyckats med under hela min livstid om jag inte minns fel..

Tillbaka till matchen - vi förlorade med 2-1. Men vi spelade riktigt bra tyckte jag, visst, lite mer passningsspel på marken hade suttit fint, men sånt får man ta. De däremot spelade som... ja i alla fall inte som Guds Lamm om jag får säga så. Och Supermario-domaren på linjen som stog och dansade med flaggan och huvuddomaren med hästsvans och Elton John-glasögon.. nej, inga kommentarer! Och efter matchen delade motståndarna ut små blå godispåsar till oss allihopa, med ett litet bibelord i varje, riktigt gulligt var det! 

Jag har en massa att göra, U.S. History timelines hit och dit, American Government assignments, och öva cello inför min lilla uppspelning för han som jag antagligen kommer ta lektioner för nu på lördag, men först måste jag berätta om en liten episod igår. 

Det är så konstigt, för ju längre jag är här, desto oftare känns det som om jag hamnar i situationer när främmande människor, så fort de får klart för sig att jag är utlänning, börjar prata i ultrarapid och ja, ni vet. Jag har ju förstått att jag liksom på nåt sätt kunde "för mycket" engelska när jag kom, jag är ingen normal utbytesstudent inte! Jag är helt galet glad för det dock, för jag tror att jag hade varit mycket mer ensam och haft mastodontmycket hemlängtan om jag inte fattade vad folket sa! Nu kan jag liksom bara smälta in, underbart! 

Hur som helst - vi var på en konsert igår, the Lake County Chamber Orchestra hade en liten eftermiddagskonsert (de spelade Mozart-menuetter, och dirigenten spelade elpiano med dem, säger lite om nivån..), men det var riktigt trevligt att få höra lite levande musik igen, började genast drömma mig bort och såg en gigantisk symfoniorkester spela "Nya Världen" eller något annat örongodis. Men men. Så där sitter vi, jag, Jim och Jake (som för övrigt precis har haft sin första Foods-class idag, och kom direkt hem och bakade muffins som luktar mums i hela huset, de bara står där ute och väntar...), och en engagerad orkestermamma kommer fram och börjar prata med oss. Och här kommer det, när Jim presenterar mig som "our exchange student from Sweden" sjunker hennes hastighet ner till nära noll, och hennes röstvolym går upp i taket. Jag flashar av Rotaryleendet, och sneglar på Jake som står något bakom henne och småskrattar. Suck. Haha, och det tar inte slut där, hon frågar (fortfarande i ultrarapid) om jag går i high school, och svarar sen själv på frågan med ett "well, yes of course you do", och kommer med det underbara erbjudandet med att då skulle jag ju vara på perfekt nivå för deras "Junior Orchestra", vilket "tyvärr just nu mest består av 7 och 8-gradare" (vilket är 12-åringar), "men det skulle ju vara perfekt, vi övar två timmar varje söndag, snälla kom på nästa rep!". Under hela denna lilla utläggning som visst, gick långsamt, men hon lyckades ändå hindra båda mig och Jim att få en syl i vädret och säga vårt lilla "Jo visst, låter toppen, men 1. jag bor i Clearlake, nästan en timma härifrån, 2. jag har spelat cello sen jag var 5 år, 3. jag förstår engelska, och 4. jag är inte döv." 

Tyvärr tror jag att hon faktiskt lyckades gå därifrån innan vi hunnit säga något av allt det där, sorgligt men sant. Well, jag antar att this is the life of a foreign exchange student - alla tror vi är dumma i huvudet! (Jag vet att det inte är sant, men det är så det känns i alla fall!) 

Nej nu ska jag ärligt talat strunta i läxorna för ikväll och plantera mig framför första avsnittet av nya säsongen Gossip Girl med en av Jakes muffins! Och ladda järnet inför vår bortamatch i morgon såklart! 

Några sista grejer bara: I helgen har vi vart och sett både "Julie and Julia" (en underbar film, mamma du kommer älska den) och "Halloween II"... Ja, kalla mig chicken, men jag har lite svårt att uppskatta när en gigantiskt psyko-freak stampar sönder en killes huvud tills det ser ut som köttfärs och sen hänger honom i en lysgirlang. Faktiskt. Nästa grej - Clearlake har inte förstått vilken välsignelse Facebook är, här kommer det, här hänger alla på MySpace.