peacefactory

I fredags så var dagen här, äntligen. Dagen vi alla väntat på. THE day. Det var dags för graduation.

Stressen har varit hög (tja, allt är ju relativt i och för sig, men hög för att vara LLHS) de senaste veckorna, med pressen att man var TVUNGEN att få godkänt på Economy-slutprovet, annars kan man ju inte graduate. Så det har varit ett bestämt antal seniors som fick ta det provet igen (eller tydligen bara göra om de frågor de missade), och det var misstänkt många som hamnade precis på eller ett poäng över godkänt-gränsen. Men inga ont sagt om kära Mr. Leiferman!

Hur som helst, slutligen (efter en fredag med graduation practice på morgonen och sen Subway-picknick vid sjön med tjejgänget) med en class of 2010 of 105 personer, alla iklädda ny-blåa, skinande caps and gowns. Och tazzles såklart! Alla supernervösa och redo för att genomgå den allra sista high-school-ceremonien någonsin!

Efter the pledge to the flag (varför har inte vi någon sådan?), the Star Spangled Banner (som inte ens vår kära class mate LeAsia lyckades hålla samma tonart genom hela) och lite annat så fick jag komma upp till podiet och hålla ett litet tal! I klackar, solen i ögonen och en liten bris lyckades jag ändå hålla mig själv stående, hatten på och rösten någorlunda stadig hela talet igenom! Det blev rätt så långt tillslut, nästan för långt kanske, men jag fick bra med tid att skämta om hur stora alla trucks är over here, och hur det mesta i USA är "supersize". Och hur ingen kan hålla isär Sverige och Schweitz. Fick också chans att tacka alla så mycket för de fina stunder jag har haft under året, och alla underbara människor jag fått lära känna - vilket i båda fallen har varit många!

När solen äntligen gått ner någorlunda så att talaren kunde titta ut över folkhavet utan att behöva rynka ihop ansiktet totalt så fick vi höra tal från en lärare, sen the saluditorian som är så nära man kan komma till den Beige Mannen i Macken på engagemang och karismaskalan. Som sista grej innan vi alla gick en och en över scenen och fick våra diplomas (i mitt fall ett "certificate of attendance") fick vi ett roligt och peppat tal från vår valedictorian Andrea White (som ironiskt nog är den blekaste på hela skolan och tillbringar sina somrar inomhus dränkt i SPF 100), en av mina nära vänner. Så fick vi äntligen skaka hand med the members of the school board, och fick den där fina lilla lädermappen med diplomat i. Och till sist fick vi byta sida på våra tazzles (vänster betyder "o-graduated", höger betyder "graduated!"), och kasta upp hattarna i luften!

Efter mycket gratulationer och kramar, blommor, gosedjur, kamerablixtar och presentpåsar var även den kvällen över!

Det var riktigt häftigt att få vara med om en riktig Amerikansk graduation. Och, Tjohanna, som du sa - det är lite som i "Legally Blonde"! Det mesta man ser i filmerna är ju extremt överdrivet, och det mesta är inte alls så som det framställs, men graduation-ceremonien är det som jag hittills tycker är nästan precis så som det ser ut på film! Det är en stor och speciell dag, och det blir ett stort och speciellt minne - för alla såväl som för mig!

Så nu är det sommarlov, det är runt 30 grader, jag planerar och förbereder för att få sällskap av 13 andra utbytesstudenter här hos oss i Clearlake senare i veckan, och försöker bli av med mitt halsont och allmänna sjuk-känsla. Det borde finnas en lag mot att bli sjuk på lov.