the clapper!
Nu sitter jag här med "Ser du stjärnan i det blå" i öronen, med min värmefilt (my saving grace idag när värmefläkten, vår enda värmekälla i huset, var sönder idag), och boken "The Scarlet Letter", som vi läser i engelskan. Det är en sådan där bok med så långa meningar så man måste läsa den 3 gånger innan man får in allt i hjärnan. Japp - läsa högt för sig och få konstiga blickar av Jake, det är så det ska vara!
Hade ett par skypedejter idag, gud vad jag saknar er! Allihopa!
Imorgon är det tisdag = Rotary-möte, och jag får äran att presentera "visiting Rotarians" ända från Mölndal, Sverige! Mormor och morfar ska följa med mig till lunchen, vara jättetrevliga och ambassadöra (?) för Sverige och sträcka ut Rotarys långa arm, och sen ska vi iväg och vara lite turister!!!
Just det - jag var ute på promenad någon timma på eftermiddagen, och när jag kom hem igen möttes jag av Jake och hans lurifax-ansikte. Direkt tänkte jag tillbaka på när det ansiktet kommit upp förut, och mindes när toalettsitsen var avskruvad, alla handdukarna borta eller duschhuvudet gömt i skåpet. Han gillar practical jokes, jadu!!! Nej, denna gången var det inget sånt - han hade installerat en "clapper" i sitt rum! Två klapp och sänglampan går på/av, och tre klapp kontrollerar fläkten (ja, han måste sova med sin fläkt på, även nu på vintern, jag förstår det inte...). Loris kommentar var dock söt - "nu är du som en riktig old person, du kan styra allt från sängen!"
Nej - dags att fokusera på boken, vi måste ha läst minst 10 kapitel innan lovet är över!
cinnamon vanilla
Mormor och Lori
Alla barnen i KDA!
Min hiphoplärare Tess!!!
En benlös breakdansare från Ill-Abilities Crew, helt galet bra!
Crew Deep Down Dopeizm från Norge!
San Francisco från Golden Gate
Californisk väg!
Whatever you are, be a good one!
Hjälp! Det har hänt så mycket! Och jag har inte hunnit skriva alls! Största nyheten på evigheter är ju att mormor och morfar kom hit! Jakes stående skämt - "WHAT??? Naima's grandparents are coming????", som han drar var 5:e minut. Bara för att vi glömde säga det till honom, och sen fick han veta det bara någon dag innan de faktiskt dök upp här. Han blev ju ganska överraskad, och efter det så fällde han denna ytterst senila kommentar så fort M&M's besök kom på tal.
Hur som helst - fredag=vanlig skoldag, innebär finaluppspelning med vår sketch på draman, ett euology-speech ("vi-har-samlats-här-i-dag-för-att-hedra-bortgångne-Mr.X"-tal) - tears included - visst, jag pratade om min iPod, men hursomhelst. Man kan ju alltid låtsas litegrann. Sen en riktig jojo-föreställning av min Algebra II-kompis Ian, helt socialt bara awkward som person, men jojo - det kan han verkligen!!! Prov på "The Federal Court System" på Government-lektionen som sista grej!
Fredag eftermiddag spenderades med Brittany & Andrea, supermysigt! Vi fick se på skådespel vid mataffären också, när de tog fast en snattare (dvs. efter att ha sett det på övervakningskamerorna väntade två biffiga personalgubbar utanför dörrarna och kastade sig på den lille killen så fort han kom ut). Planerna ändrades dock efter ett tag, jag hade tydligen tagit mig lite för mycket frihet för dethär samhället och kulturens smak, så jag blev upplockad hos Andrea, och sen bar det istället iväg till en fullsmockad bio med köande New Moon-fans, men den var som förutspått slutsåld, så vi tittade slutligen på 2012 istället.
Den filmen (som ju handlar om jordens undergång pga klimatförändringar) fick mig att öppna ögonen litegrann, och jag insåg plötsligt att jag bara har ens hört nämnas om växthuseffekten eller någon sorts klimatförändringar en eller två gånger under hela min vistelse här. Och båda gångerna har det varit en kort kommentar från min dramalärare, Ms. Lahr. Annars, ingenstans! Inte hemma med familjen, inte som samtalsämne under pizza-partyna som sker efter varje softballmatch, inte i skolan. Bensinpriset är hälften av vad det är i Sverige, och folk kör ju bil Ö-V-E-R-A-L-L-T, och majoriteten överväger inte ens den ekologiska påverkan de själva har på naturen. Det ligger som en tunn slöja av nonchalans över hela ämnet här. Det är liksom inte så viktigt.
(En lite parentes - vi hade debatt om Illegal Immigration (främst angående mexicanare) i Public Speaking, och en Pro-medlem drog upp en liten "kul" fakta (från en pålitlig källa) - att några av "de vita" tydligen skyller växthuseffekten och klimathotet på de olagligt invandrade mexicanarna, och att de "tog med sig" dessa problem över gränsen. Vem det nu var som formulerade detta från första början har ju varken förstått konceptet, eller definitionen för global. Det kallas ju till och med "Global Warming".)
En annan sak jag insåg var att det känns som om hela världen stannat upp sen jag kom hit, ingenting har hänt, man hör inte om något förutom Kalifornien, vid speciella tillfällen andra stater. Har inte reflekterat över det, men det jag märker är väl att medie-spridningen är så fruktansvärt annorlunda i ett sådant här litet samhälle, långt ifrån storstaden. Det finns inga gratistidningar man kan läsa på bussen (eftersom det inte heller finns bussar), inga löpsedlar att läsa medan man går (läs kör) förbi mataffären, ingen nyhetsdebatt (vadå, elevmedverkan?) i skolan, internet-täckningen är mycket gles. Det är som om vi är så isolerade här i lilla staden på landet, att det är helt irrelevant om det är nåt nytt krig i ett land i Afrika (som för många Lower Lake ungdomar lika gärna kunde legat i Norra Asien), vilket ju är helt sant! Det spelar ingen roll om halva Rwandas befolkning dör igen, den årliga päronfestivalen kommer ändå att äga rum, bara alla high school-ungdomar gör 10 fundraisers först. Jag vill gärna säga att det är formen av ett litet samhälle som är den största syndabocken, men jag tror att hela formationen av USA som ett så gigantiskt land som det ju är spelar en stor roll i det också. Den säkra zonen blir liksom så galet mycket större än något annat land i världen (förutom kanske Kina och Ryssland då).
Oj. Mycket tankar. Lördagen spenderades med käraste mormor och morfar här i Lake County! De kom hit med en riktig goodiebag med massor med grejer - hallon-lakritsskallar, Marabou, skumtomtar, saffran, lingonsylt, pepparkaksformar, bilder på familjen, svensk julmusik, adventsljus och adventskalender, och lite julklappar till Jim, Lori och Jake. Mamma - tack. Tack. Tack. Vi klättrade in i the truck alla 6, och tog en tur runt sjön efter en lunch och rundtur i huset. Det blev stopp i Kelseyville för vinprovning, i Lakeport för en kik i ytterst pittoreska The Victorian Inn, och sen på ett Bed & Breakfast som har alla rum inuti gamla tågvagnar. Fin tur tillbaka medan solen sakta sjönk bakom Mt. Konocti, och vi landade i Loris bokaffär där det var stort jippo - de lokala konstnärer som säljer sina tavlor, väver, foton, musik och så klart böcker i butiken var där och signerade sina verk.
Vi avslutade dagen med en fin middag på en restaurang i Lakeport, med mycket skratt och god mat, och när M&M sedan begav sig tillbaka till Cloverdale (där de bor nu) så tog vi en shoppingtur på K-mart (så nu äntligen har jag en värmefilt, min räddning) och provade onesie-pyjamasar, och sen äntligen bio - New Moon! Som sagt, 4 av 5! Bra film, mycket bättre gjord än första, fast animatorerna som gjorde både varulvarna och vattnet kunde tagit lite hjälp från the HP-creators.
Idag var det till att dra sig upp ur sängen och komma igång - vi lämnade huset vid 9, tog pit stop för kaffe och mötte upp hela hiphop-sektionen av KDA, packade om och satte fart mot San Francisco! I min van, med Tess (läraren) bakom ratten, Flo Rida på högsta volym, och 4 helt socker-hyperaktiva och ständigt kissenödiga 11-åringar i baksätet. Väl framme efter 2 1/2 timma (efter vi hittat ingången till själva byggnaden vilket tog längre än vi vågar erkänna) satte vi oss äntligen framför den stora scenen. Sen drog det igång - the San Francisco Hiphop Fest, för 11:e året i rad! En föreställning med massa hiphop-crews från hela världen, den ena koreografin bättre än den andra! Och - ja, man kan poppa, locka och breaka till Vivaldis våren. Och Für Elise. Det var bara helt underbart, galet, fruktansvärt bra! Man gick därifrån med gåshud och adrenalinkick, jag ville upp där och dansa!
Nej nu är jag trött, trött, trött! Ska bli skönt att få sova ut lite i morgon, vi har ju ingen skola hela denna veckan - Thanksgiving-ledighet! Eller något. Tydligen är Lower Lake en av de få skolorna i området som har hela veckan ledig, de flesta har bara onsdag, torsdag, fredag!
Ja, hade tänkt lägga in lite fina bilder från dagarna, men det vill sig inte för tillfället, så får återkomma! Kika in här för ett litet smakprov! GODNATT!
Nothing to worry about
Yep, give it up for tha gang! Eller i alla fall alla 11åringarna, och mitt huvud som syns var jag än står i the mob. Underbart. Hoppas jag kan sova bättre inatt. Japp - med lite av Jakes pumpkin milkshake i magen och peptalk ska det nog gå toppen. Och min nylagade hotsock också (hittade 3 hål i den igårkväll...). Och mina 2 täcken och 5 filtar.
En Screammask var också involverad. Och - vi är inte så konstiga som vi ser ut.
Peter Bjorn and John
Väldigt konstiga dagar.
Försöker njuta av och ta vara på dethär, det är svårare än man tror.
Life is tough. Men M&M är påväg hit, jag längtar!!!
(Ja, GPA 4.0 är motsvarigheten till alla MVG. Så nu har jag toppbetyg på två kontinenter, är det inte underbart?)
mr and mrs convertible/incredible - marchons!
Söndag kväll! Redan!!! Helgen gick alldeles för fort!
Fredag kväll var supermysig, hade tjejkväll med Andy och Katie och alldeles för mycket junk food. Så nu har jag officiellt ätit min första donut (doughnut?) här i landet i väst. Ja - inte förrän nu!
Lördag morgon blev vi transporterade i etapper ner till the mall i Santa Rosa, Benny, Léa och jag. Yuri slöt upp oss, och vi fyra européer gick runt där och shoppade och var extremt överväldigade över den riktiga jultomten som satt och tog kort med alla barn som ville mitt i köpcentret. Det kostade dock pengar, så som ni kan se så nöjde vi oss med att med barnögon lyssna på julmusiken från affärerna och posera med juldekorationerna som bakgrund. Och nu när Halloween är över så har alla "specialsmaker" på allt bytts från pumpa till allt med kanel i. Starbucks har pepparkakslatte, och julmuggar, mums.
Lördag kväll spenderade vi (efter ett snabbt ombyte till klänning och klackar) med alla Rotarianer här i södra delen av distriktet 5130, en mycket fin formell middag med tal och dans i en underbar balsal på ett vackert hotell. Fullt med 65-plussare, vi utbytisar var därför mycket lätta att utskilja i denna folksamling - och inte bara för att vi har svårt att säga "foreign youth exchange student". Ja appropå det, försök säga det snabbt 5 gånger!!! Varför var de där engelsmännen tvugna att kalla det så, den frasen innehåller ju ord som är fruktansvärt svåra att uttala, och detta tvingas unga människor, fullständiga nybörjare på språket, säga vid varje första möte. "Exchange" är mitt hatord, det fastnar alltid, även nu efter 3 månader!
Hur som helst, maten var helt mumsigt god, och sällskapet var extremt trevligt! När hela programmet var över:
- Alla som gjort något speciellt hade blivit "recognized", även vi utlänningar
- 3 födelsedagsbarn (pensionärer?) blivit grattade
- Paret i paljettkläder som var underhållningen hade sjungit klart "New York, New York" och lite Elvis
- Alla medlemmar av det gyllene hjulet blivit försäkrade om att de snart räddat världen från Polio
- Förre Presidenten av Rotary International blivit introducerad av 3 olika talare och sen själv hade hållit sitt tal om hur mycket Rotary gjort för världen, och hur de INTE arbetar med "the weapons of war, but the instruments of peace"
Vid många tillfällen kan man bli lite trött på hur extremt pretentiöst hela grejen kan bli, men den här gången fungerade det faktiskt - hans tal lämnade oss alla med något tänkvärt och lite positiv framtidstro i tankarna. Kanske hade det lite att göra med att jag och vi som utbytesstudenter är ett av de där instrumenten, som ska jobba för international peace and understanding.
När hela programmet var över åkte hela patrullen: jag, Léa, Pernille, Benny, Kaisa, Jakob och Eric till Sepastopol och Yuris host family, där vi tog över vardagsrummet och satt uppe och pratade hela natten. UNDERBARA människor!!!
Idag - lugn morgon med pannkaksfrukost, sen resa tillbaka till gamla goda Lake County, och efter 3timmars cellolektion med massvis med improvisation för Clovice tog jag och Lori en sväng förbi och köpte Pepparkakslatte och sen hem för att uppleva Jims underbara kokkonst. Tacos! Idag, igen!
Det är alltid full fart med oss!
Benny, jag, Kaisa, Léa och Yuri
The Clearlake Table
Julpynt! Och Jultomte!
hiphop-dvorak
Äntligen dags för lite dans!!! Från och med idag är jag en officiell medlem av the Konocti Dance Academy, dansskolan här i.. stan? Nej, jag tror det är countyt. Och visst, hur hiphopig är jag??? Yo, yo ma brotha from another motha, zuup? Nej, jag med blingbling, gigantisk klocka kring halsen, grills, byxor nere vid knäna, det går inte ihop. Eller kanske det är mer rap, vad vet jag, men hur som helst. Så tillsammans där i min grupp (som består av sisådär 10 tjejer, yngsta kanske 11 år, och sen är en tjej ett år äldre än mig, men hon var inte där idag) så var jag ju långt ifrån lika cool som småtjejerna i sina baggy byxor och stora tröjor. Och stor attityd. Men söta som attan!
Helt underbart var det i alla fall att få "feel the beat" litegrann igen, jag har saknat dansen galet mycket! Dags att öva på lite pop and lock och moonwalkdans! Men - visst är det konstigt att det är så himla enkelt att hoppa direkt från "Day 'n Night" direkt till Dvorak cellokonsert utan att det blir någon sorts kulturkrock?
Idag har varit en riktigt bra dag i skolan och allt, tog bilder för the yearbook (dvs. typ skolfoton). Vi som är seniors får ju då mycket mer snofsiga foton jämfört med alla andra. Så hela proceduren börjar med att man får på sig en lite konstig tanktop (om man är tjej då, killarna har kostym), i sammet, som man spände över axlarna med armarna nere med kardborrefäste där bak. På fotot ser det då ut som överdelen på en riktig fancy klänning, men när man har på sig den känns det mer som en tvångströja. Sen står man där och fotografen säger gång efter gång att du ska se SERIÖS ut, det är ju ens sista år på high school, dags att se lite professionell ut. Men, alla i Amerika vet ju hur man ska le på kort, alla tänderna ska med! Så den bild som slutligen blir den som hamnar i the yearbook visar ju tänderna!
Helgen kommer vara rätt så fullsmockad, så kommer nog inte hinna så mycket skype tyvärr... I morgon ska jag och Brittany ha bakdag efter skolan, och sen ska vi hem till Andrea på kvällen! Lördag morgon bär det iväg med underbara italienska Benny (Benedetta) och hennes värdfamilj söderut, och efter ett pit stop i St. Helena för att plocka upp Léa ska vi ner till Santa Rosa och den andra årliga Rotary Foundation Dinner! Så förhoppningsvis får vi vara precis lika uppklädda som förra gången, och vara underbara ambassadörer och måla purple pinkies för att samla in pengar till polio-utrotningen. Man måste bara älska det! Och söndag blir cellolektion med Clovice!
Nej, nu ska jag ta min lilla hotsock (värmekudde) och värma på den en gång till och få lite sömn!
Sleep tight. Don't let the bed bugs bite. And if they do, grab a shoe. And whack them until they are black and blue
Yes!
Veteran's Day
Idag hedrar vi alla krigsveteraner här, alla flaggor är hissade på halv stång, och man tänker på och recognizes alla som har slagits och dött i krig, för landet Amerika. Helt galet vad stor roll militären, flottan och flygvapnet spelar här egentligen..
Den här dagen är ju såpass viktig, så alla skolor ger sina elever en dag ledigt! Underbart skönt med lite sovmorgon, och sen bara lugn dag hemma! Har pratat med Johanna en lååång stund, och nu suttit vid cellon någon timma. Funderar lite över meningen med livet.
Men - Yo-Yo's spel är ju minst sagt distracting... så någon slutsats blir det väl inte idag, om någonsin.
både knäckebröd och rågbröd!
Stötte på ena stora fynd idag på väg hem från St. Helena! Vi stannade till i mataffären och hittade riktigt Wasa knäckebröd (eller crispbread som de kallar det), och även nere längst ner vid golvet stora runda Siljan-knäckebröd! Gud vad stolt man blir över Sverige i sådana tillfällen.. Men nej, morfar, jag tittade igen, och tyvärr - ingen slottssenap! Men hittade precis en liten lista jag gjorde nån gång för ett tag sen på saker som INTE finns här, men som finns i Sverige (förutom lite mer självklara saker, som typ dalahästar förstås):
- Kebab (och någon större andel muslimer)
- Gott bröd. På något vänster har Amerikanarna fått för sig att allt ska vara surdeg, så allt är syrligt och småtorrt!
- God ost.
- Filmjölk eller yoghurt som vi svenskar är vana vid. Här säljs all yoghurt på burk, och är mer lik turkisk yoghurt.
- Idén "utveckla, tänk längre" som svenska skolvärlden över 7:e klass totalt kört in sig på. Här behöver man inte tänka längre än att kunna överföra information från ett anteckningsblad till multiple choice provet med färdiga alternativ för att klara senior year.
Léas lilla egna hus, på andra sidan poolen.
På väg till Stora Familjehuset.
Going to town i Disneybutiken!!!
Till en bra film (Coco avant Chanel) behövs bra tilltugg.
"Une femme qui se coupe les cheveux, est une femme qui s'apprète a changer de vie"
Idag: Haft riktig skypemorgon, jag älskar er alla där hemma!!! Ni gör mig så lycklig! Nu efter en frukost med nutella på fullkornsbröd (nyttigt - javisst!), ska vi dra ut på stan här i det 25° vädret och äta glass. Sen kanske cykeltur, och ett dopp i jacuzzin.. Life is good.
su-shi in na-pa!
Nu sitter jag här, i Léas egna lilla hus på andra sidan poolen från "familjehuset", vi har precis vaknat och glatt insett att det är soligt och blå himmel här idag!!! Väderprognosen sa regn, regn, regn! Underbart!
Gårdagen var vanlig skoldag, och förutom det ständiga duggregnet som gjorde allting sådär äckligt fuktigt var det en toppendag! Åkte direkt hem efter skolan, packade ihop lite grejer snabbt medan jag och Jake dansade runt till Boom Boom Pow på högsta volym. Sen tog jag och Lori lilla bilen ner över berget ner till Napa Valley, och finally Saint Helena. Och tro mig, det är så fruktansvärt vackert och pittoreskt här så det är inte sant!
Okej, såhär är det - varje gång någon (som inte kommer från Clearlake) får reda på att det är där jag bor, och att jag går på Lower Lake, absolut varenda en svarar med ett "Oh my god, I am SO sorry!!!". I början tog jag dom inte på allvar alls, tänkte bara att det väl var "rivalitet" eller att det är en liten stad eller något, men nu börjar jag sakta inse hur det tänker. Clearlake är en plats här på vår underbara jord, där det inte är säkert att gå utomhus själv. Det finns inga trottoarer, förutom på den lilla korta main street med de få affärer och restauranger som finns. Om jag skulle cykla till skolan (om jag hade en cykel) skulle jag behöva cykla i vägrenen av en 2-filig väg med stressade mödrar bakom ratten, och tränga mig förbi alla hobos med sovsäckar som sover där. Det är många människor som är vad vi skulle kalla "lite speciella", i alla fall många jämfört med andra städer häromkring. Det är också ett ställe som har drabbats extremt hårt av den ekonomiska krisen, många har fruktansvärt lite pengar och svårt att hålla sig uppe.
Så när man jämför det med hur det är en timma bort här i Napa, vinlandet, med en söt liten välskött och städad stad med SÅ vackra affärer, skyltfönster och hus överallt. Trevliga människor, stora hus, visst - materiellt, men oh så underbart. Och snäppet mer sofistikerat, man äter middag hemma hos varandra, smakar på varandras viner (alla här kan mycket om vin, även om inte varenda en har en egen vingårt) och socialiserar på ett sätt jag är mycket mer van vid. Mamma och pappa, hit måste ni ta en tur.
Men - nu efter snart 3 månader, när jag efter att ha slagits med mig själv om att anpassa mig till det småstadsliv som är uppe i Lake County, så tänker jag inte tillbringa resten av mitt år med att vara avundsjuk. Absolut inte. Nu när jag har hittat underbara vänner, och blivit en av dem.
Nej, nu ska vi rulla igång dagen!
Love is a verb
Jag har haft en toppendag!!! Vaknade och såg att det regnade litegrann utomhus, men det förstörde inte mitt morgonhumör alls! Först sovmorgon, frukost på sängen med lite Desperate Housewives, hade block-day idag, så har 3 lektioner á 90 minuter och en 30-minuterslektion (som är till för att prata framtid och fylla i college-applications). Först Honors English III, där vi pratade hade världens diskussion om hur rädsla och respekt hänger ihop. Hitler kom på tal, Parris i The Crucible, alla diktatorer i historien. Jag kom att tänka på Dr. Cox av någon anledning... Hur som helst, efter det var det dags för den där korta Advisory-lektionen, och sen drama, underbart rolig duett-uppläsning! -"What is the first thing you think about when you see a black person?" -"Kool-Aid!". Helt hysteriskt!
Efter det, lunch i duggregnet utomhus (vi har ju inga korridorer, och ingenstans inomhus att hänga) var det dags för Algebra II, linjära ekvationssystem... Gammal skåpmat, så tillbringade större delen av lektionen att planera designen på våra Senior Soccer sweaters, min algebralärare/soccer coach Mr. Weiman gör nämligen tröjorna själv. Eller ja, gör designen och trycker dom i alla fall. Efter skolan, direkt in i the new gym (gympasal, inte gym) där vi bytte om till våra match-kläder och gjorde oss i ordning för - äntligen - soccer pictures! En hel kaosartad procedur med enskilda bilder, attitude pictures, lagfoto, crazy photos, buddy pics och jagvetintevad! Men roligt var det!!! Det är alltid så fruktansvärt kul att stå framför kameran!
Nu sitter jag här och lyssnar på julmusik, jag vet inte vad det är, men jag har världens julfeelings!!! Jag längtar efter julen! Men har lite grejer att göra ikväll också, packa i ordning grejer inför helgen, ska ner till Santa Helena och spendera helgen därnere med Léa, ska bli underbart kul!!! Och kanske öva lite cello, och måste avsluta en compare-contrast-essay om The Crucible som pjäs respektive film. Fullkomligt interesting!
Jag märkte just nu att jag har missat att få med mig en massa musik hit, är nog kvar på min desktop där hemma, till exempel all Stevie Wonder, och all julmusik!!! Så eftersom Spotify inte fungerar när man är i utlandet så får jag helt enkelt använda YouTube just nu. Och där stöter man ju alltid på roliga grejer. En techno-remix av Basshunter på traditionella Jingle Bells fick både mig och Makenzie, en av våra grannar, att gapskratta! Galet hur tydlig hans svenska brytning är också.. Hursomhelst, man stöter på allt möjligt roligt där, här är en annan vi hittade:
halvtomt eller halvfullt?
Det var en tanke som slog mig när jag var ute och sprang idag.. Med "Glass of Water" av Coldplay i öronen kom jag plötsligt att tänka på vad man alltid pratar om hur man ser på sitt liv, eller vad det nu må vara: är det halvfullt eller halvtomt? Det har ju bara att göra med inställning, hur man ser på sig själv och på livet. Är man en sådan som uppskattar det man har och lever med ett leende på läpparna och ett öppet hjärta och sinne, eller är man en sådan som jämt och ständigt ser till vad man inte har, vad man saknar? En sådan som ständigt har något att klaga på?
Så vad har jag? Är mitt glas halvfullt eller halvtomt? Allvarligt talat, det har varit många dagar under de här månaderna jag har varit fruktansvärt osäker, men just nu? Absolut halvfullt!
En sak är säker dock, att vara utbytesstudent, att leva ett helt annat liv, i en annan familj, i en annan stad, i ett annat land, en kultur lik inget man är van vid, innebär så himla mycket mer än man kan förstå när man står där med ansökningshandlingarna i handen och drömmande blick. Visst, efter ett antal intensivhelger med Rotex (gamla utbytesstudenter) och massvis med mejlutbyten med olika utbytesstudenter som har "been there, done that", så tror man att man har det under kontroll - visst, det kommer bli jobbigt, jag kommer saknar Sverige. Man intalar sig det, men man har inte någon aning om vad det är man ger sig in på, egentligen.
Idag var det vanlig dag i skolan, kom dit jättetidigt eftersom Lori skulle på något frukostmöte. Men hade en mysig morgon med tjejerna up front, Andy var äntligen tillbaka efter att först ha dragit ut sina visdomständer i fredags, hon var fortfarande helt uppsvullen och man kunde se stygnen bak i munnen!!! Så ute i kylan (det är inte mer än kanske 10° C på morgnarna, och vi har ingen stans att vara på rasterna inomhus) satt jag, Andy, Natalia, Katie och Tori och pratade om varför, varför, varför så många väljer att gå med i armén istället för att fortsätta utbilda sig. För så är det här ute på landet, så mångas drömmar är så fruktansvärt begränsade av ekonomiska förutsättningar (många är fattiga, skola och utbildning är dyrt), och believe me, standardåldern för folk att gifta sig och skaffa barn här är mellan 19-22. Helt galet. Henrik, du skulle bara våga!
Rotarylunch var det idag också, och dagen till ära (min counselor Dennis är out of town på något igen) fick jag skjuts till mötet med högsta hönset i skoldistriktet här, Bill McDougall! Fruktansvärt brokig och rolig person, går till jobbet i full kostym och converse, med håret i lång fläta på ryggen och mustasch. Han älskar musik, reggea och rock, och älskar också att bestiga berg och surfa. Det var mycket intressant att höra honom prata!!!
Talaren på dagens lunch gav precis den där extremt överklassiga charity-känslan som Rotary ger ibland. Han var där för att prata om deras polio-projekt, Rotary har ju nämligen bestämt sig för att vara de som ska utrota denna hemska sjukdom. Så där står han, i full kostym med blazer nästan lika bling-blingig som min (julgransliknande ja) och pratar om hur Rotary är den frälsande ängeln i de fattiga PAIN (Pakistan, Afghanistan, Indien, Nigeria) -länderna, och visar bild efter bild på glada barn vid volontärbåsen för vaccinet, med STORA leenden. Allt tack vare Rotary. Japp. De är the kings of the world!
Nu har Jake vart en ängel och gjort middag åt oss, omelett och snickerdoodles till efterrätt, så jag ska dra mig!
Måndag igen..
Adrenalinkick!!! Har precis tagit mig en löptur runt the orchards här, blev väl ett par miles tror jag. Och nu sitter jag här och gör en massa saker på samma gång som vanligt: äter vindruvor, beställer hem Scrubs säsong 9 från Netflix, lyssnar på Harry Potter soundtrack och Colplay, redigerar bilder och läser på om The Crucible, har litet essay-prov på den i morgon.
I lördags var det ju Halloween, äntligen!!! Kvällen var helt superkul, vi sprang runt med alla småbarnen och samlade godis i våra påsar. Jag var utklädd till WonderWoman (ja, jag vet, jag är blond...) , och alla andra var galet söta i sina kostymer! Pirater, supergirls, pumpor, egyptians, scream-masker, vampyrer, mumier, tooth fairies, jultomtar, allt! Och believe me, i de små "haunted houses" som folk hade anordnat utanför sina hus, jag var den som hoppade högst! Pinsamt när en hel drös med freshmen från skolan gick bakom mig!!! Vi hade en underbar kväll i alla fall, det blev en liten drös med folk hemma hos Lindsey efter, vi spelade Apples to Apples och kollade på film, och åt godis såklart.
Igår var det dags för cellolektion igen! Äntligen får man väl säga, var flera veckor sen sist. Clovice är alltid lika rolig, och får mig på gott humör. När vi ändå var över i Lakeport (en halvtimma härifrån) så passade vi på hela familjen och gå och se the MJ movie - This Is It. Riktigt bra faktiskt, jag vet inte när och om den kommer till Sverige, men den är absolut sevärd!
Här är det fortfarande varmt!!! Idag var det uppemot 25 grader, det är så himla absurt på nåt sätt.. Det blir på något sätt ännu mer påtagligt den där känslan av att det fortfarande är september. Men de säger att det ska regna till helgen, då kommer väl temperaturen att sjunka lite också.
Vad pågår annars här? Jo, det plockas valnötter från alla valnötsträden som växer häromkring. Sportsäsongerna på skolan är precis i mellanfasen, snart är det över med såväl soccer som football och crosscountry, och in med basket och brottning.. Hm. (brottning=wrestling=det som alla kids som släpar på mer än 200 pounds kan göra eftersom de inte behöver springa) Tydligen så prövade Agathe, utbytesstudenten från Frankrike som var här förra året, på brottning, och hon var minimal! Min counselor tog upp detta som ett mycket dåligt exempel.. Men oroa er inte, jag må vara lite mer att ta i, men jag tänker inte bli söndermosad!
Jag har en liten parentes om hela dejtningssystemet här i Staterna. (Se Louise blogg för bättre definitioner) Det är så extremt ytligt hela grejen, du kan dejta någon utan att knappt känna personen alls, och det är helt okej. Eller ännu värre, du kan "be going out" med någon utan att du vet om det själv - det har hänt mig. Helt bisarrt, men jag har en kille i min history-class som de första veckorna fick för sig att vi var ett par, och sa till alla sina kompisar att han och jag "were going out"..
Inte bara det - det är the other way round också, det är liksom lite konstigt att ha killkompisar, som idag - jag och Tyler, en av mina kompisar här som ju är kille, gick in i ett klassrum idag på lunchen för att hitta en lärare, och direkt börjar barnen därinne viska och tillslut frågar någon om jag dejtade honom nu!
Och - man byter flick- och pojkvänner här som om de vore klädstil eller skor, man behöver inte ha någon direkt anledning för att bryta "the relationship", och det går ofta snabbt att hitta någon ny. Det är skrämmande också hur viktigt det är för många av tjejerna åtminstone att HA en pojkvän, det spelar inte så stor roll vem det är eller hur han är, det ska bara vara någon. Suck. Jag är glad att jag kunde vara senior, visst, de är långt ifrån så mogna som många av 17-18åringarna i Sverige är, men så många av alla juniors of sophomores är fortfarande som barn!
Internätet vill inte riktigt fungera med bilduppladdning, men här är en bild på mig i min kostym!
Jag tänker på er därhemma, och mamms&papps, videon var helt underbar, och badrummet ser helt toppen ut! Hoppas allt läker som det ska med tinningen, jag blev orolig där ett tag!
