peacefactory

Nu sitter jag här, i Léas egna lilla hus på andra sidan poolen från "familjehuset", vi har precis vaknat och glatt insett att det är soligt och blå himmel här idag!!! Väderprognosen sa regn, regn, regn! Underbart!  

Gårdagen var vanlig skoldag, och förutom det ständiga duggregnet som gjorde allting sådär äckligt fuktigt var det en toppendag! Åkte direkt hem efter skolan, packade ihop lite grejer snabbt medan jag och Jake dansade runt till Boom Boom Pow på högsta volym. Sen tog jag och Lori lilla bilen ner över berget ner till Napa Valley, och finally Saint Helena. Och tro mig, det är så fruktansvärt vackert och pittoreskt här så det är inte sant! 

Okej, såhär är det - varje gång någon (som inte kommer från Clearlake) får reda på att det är där jag bor, och att jag går på Lower Lake, absolut varenda en svarar med ett "Oh my god, I am SO sorry!!!". I början tog jag dom inte på allvar alls, tänkte bara att det väl var "rivalitet" eller att det är en liten stad eller något, men nu börjar jag sakta inse hur det tänker. Clearlake är en plats här på vår underbara jord, där det inte är säkert att gå utomhus själv. Det finns inga trottoarer, förutom på den lilla korta main street med de få affärer och restauranger som finns. Om jag skulle cykla till skolan (om jag hade en cykel) skulle jag behöva cykla i vägrenen av en 2-filig väg med stressade mödrar bakom ratten, och tränga mig förbi alla hobos med sovsäckar som sover där. Det är många människor som är vad vi skulle kalla "lite speciella", i alla fall många jämfört med andra städer häromkring. Det är också ett ställe som har drabbats extremt hårt av den ekonomiska krisen, många har fruktansvärt lite pengar och svårt att hålla sig uppe. 

Så när man jämför det med hur det är en timma bort här i Napa, vinlandet, med en söt liten välskött och städad stad med SÅ vackra affärer, skyltfönster och hus överallt. Trevliga människor, stora hus, visst - materiellt, men oh så underbart. Och snäppet mer sofistikerat, man äter middag hemma hos varandra, smakar på varandras viner (alla här kan mycket om vin, även om inte varenda en har en egen vingårt) och socialiserar på ett sätt jag är mycket mer van vid. Mamma och pappa, hit måste ni ta en tur.

Men - nu efter snart 3 månader, när jag efter att ha slagits med mig själv om att anpassa mig till det småstadsliv som är uppe i Lake County, så tänker jag inte tillbringa resten av mitt år med att vara avundsjuk. Absolut inte. Nu när jag har hittat underbara vänner, och blivit en av dem. 

Nej, nu ska vi rulla igång dagen!