"By George, I think she's got it!"
Min dag har tillbringats hostande, snörvlandes och tedrickandes hemma i sängen framför Audrey Hepburnklassiker. Är helt kär i "My Fair Lady" nu, läste och gillade starkt boken i höstas, men filmen höjde allt till skyarna!
För att vara lite produktiv idag tog jag ett stort krafttag och pimpade min Rotarykavaj totalt. Ja, jag kommer se ut som en julgran, men det är ju det som är grejen! Här är en bild på hur den ser ut för tillfället. Sen är det lite mer på ryggen, bland annat en miniatyr-UGG-stövel. Men, som tur är så är det ju en Rotaryresa kvar där jag kan samla på mig lite fler pins, detta är ju långt ifrån tillräckligt!
För er läsare som känner er oinvigda i denna lilla tradition - en av de största grejerna med Rotary Youth Exchange är att alla får en formell kavaj (och visitkort) från sitt hemland innan man åker. Sen under året ska man byta pins (och visitkort) med alla man möter, eller alla Rotarypersoner i alla fall, och samla på sig såpass många från så många olika ställen som möjligt att jackan väger minst 2 kilo mer när man är redo att åka hem. Det ska ju vara pins med något speciellt från ens land då förstås, så mest blir det ju flaggor. Eller alla tyskar/belgare som ger ölkapsyler. Och sen behöver man ju inte bara ha pins från andra länder, det är superkul att leta efter roliga grejer att sätta på där från andra ställen man besöker, där någon man känner har varit, eller bara små grejer som påminner en om något! Därför har jag en fisk från Pro Bass Shop i Nashville på höger axel, en "Hawaiian Police"-tygmärke på vänster arm, en känguru på kragen, en dumlegodis och en conversemärkegrej.
Regn, rusk, snörvel!
Efter nära 12 timmar i skolan är jag nu hemma, lagom sliten, trött och sjuk. Kände redan igår att något var på väg, och så sant som det var sagt så smög det sig på efter en halvt sömnlös natt. Att vakna var ingen kul upplevelse, men tvingade iväg mig ändå, kunde ju inte gärna missa ännu ett musikalrep (har ju inte kunnat gå på ett endaste hittills)! Så det var en halvrolig dag i regnet, med Rotarylunch och ett par Power Pointpresentationer i skolan (mina lärares sätt att ge mig arbete när jag är borta - "gör en presentation om något"). Så nu sitter jag här och fryser och hostar och snörvlar, min värdpappa Tom gör detsamma! I kväll ska jag ta det lugnt lugnt lugnt och titta på Gossip Girl, dricka te och somna tidigt!
Det är ju svårt det här...
... att hitta tid till att skriva fina långa blogginlägg när det händer så mycket och jag verkar aldrig finna tid till att skriva om allt! Men nu så ska vi se om det går den här gången! Till att börja med så måste jag berätta (jag försöker inte göra er avundsjuka, jag lovar) att sommaren har varit på besök här i Lake County över helgen. Nästan 30° och blå himmel!!! Säger det igen, jag förstår mycket väl varför det kallas Sunny California, fastän jag inte bor på beachen i Santa Barbara.
Så vi spenderade nästan en hel vecka i Nashville, Tennessee, Léa, min Rotarycounselor Dennis, hans fru Ruth, deras vänner Rick och Anna och jag. Vi pratar alltså södern, inte i närheten av the "Deep South", men tillräckligt mycket för att folk ska vara över-religiösa och prata som Forrest Gump. Vi bodde på världens gigantiska lyxhotell/konferenscenter och var väldigt lyckliga med våran balkong (från vilken man kunde sitta och lyssna på ljudet av det enorma konstgjorda vattenfallet inne i en av trädgårdarna), spa-avdelningen (där jag klippte av mig håret - se tidigare inlägg), och att titta på båtarna och ankorna i den lilla kanalen som gick genom hotellträdgårdarna. Man kan ju inte åka till Nashville, the Music City of the States, utan att utsätta sig för några riktiga countryartister, så vi kom iväg på en show på the Grand Ole Opry där alla 80+åriga artisterna tappert stapplade omkring på scen och klämde ut sig lite honky-tonk-country.
Mer musik fick vi också när vi gick igenom old downtown Nashville där droskor kör omkring och där de saloonliknande byggnaderna som huserar barer med liveartister varje kväll avlöser varandra. Och förstås när vi var super excited för att få höra lite "riktig gospel" när de skulle ha en show på hotellet och väntade oss en stor, svart, superentusiastisk kör, men möttes av en vit gleshårig gubbe i kostym och glasögon med ett "Can everybody that's been saved by Jesus stand up and say AMEN?" (ääääääjmen). Mycket intressant upplevelse, men några riktigt bra artister faktiskt!
Och såklart såg Dennis och Ruth till att vi blev utsatta för lite typiska söderngrejer, så vi prövade (och till deras stora förvåning gillade) grits, och fick äta BBQ - som det är på riktigt.
Det var en underbar vecka, de är verkligen underbara människor - vi hade många roliga middagar och kul diskussioner om allt mellan himmel och jord!
Innan vi visste ordet av var såklart även den resan slut, och det var dags att återvända till verkligheten (dvs efter en heldag hemma och göra allt det där skolarbetet jag skulle gjort senaste månaden), och komma tillbaka till skolan! En toppenfredag helt enkelt som bara ledde vägen fram till lördagen då det äntligen var PROM! Eller bal, om ni hellre vill det.
Det är ju vad alla säger är en av de mest amerikanska upplevelserna man får, och jag håller med. Detta är kvällen, då alla - spelar ingen roll om du är med i skolbandet eller om din dresscode består av flanellbyxor och fleecefilt - är prinsar och prinsessor. Tjejerna man normalt ser med halvflottigt hår och en stor tjocktröja står nu här i världens klänning, klackar, superfina håruppsättningar, sminkningar och smycken. Ett par stycken hade till och med handskar! Så när vi efter middag hemma hos min kompis Lindsey tillslut hittade vägen till the Country Club där de hade balen, så var det dans hela kvällen! Galet roligt!
Och på söndagen var det äntligen dags att känna på vattnet i sjön! Min värdpappa Tom tog med oss tjejer (Annie, Lindsey, Brittany och jag) ut och vi körde vattenskidor, wakeboard och ring. Visst, det var fortfarande helt iskallt i vattnet, men gud vad annorlunda det är att åka på glasklart vatten i jämförelse med de skumpiga farlederna utanför Grundsund! Och även denna söndagen är en söndag som ska skrivas in i historieboken, för idag var dagen då Naima (äntligen) lyckades komma upp och faktiskt åka wakeboard!!! På första försöket till och med!!! Ursäkta mig för de felvända bilderna, blogg.se verkar inte vilja vara min vän just nu, så ni får stå ut med lite nackspärr för min skull!
Transmogrification
Nu sitter jag och Léa här på balkongen på hotellet i Nashville, Tennessee, har precis kommit tillbaka från ett dopp i en av de typ 4 olika poolerna, och för att komma dit fick vi ta oss en liten promenad genom detta lilla samhälle som är hela hotellet. I kid you not - hotellet är G I G A N T I S K T! Och mellan byggnaderna så är det glastak högst upp (6 våningar upp alltså), och allting emellan är som en park, med vattenfall och palmträd och buskar. Alla restaurangerna ligger alltså mitt i alltdethär, det finns till och med en bar som är konstruerad som en karusell, så du sitter där, och på sisådär en timma så har den långsamt snurrat ett helt varv, så du fått se hela trädgården utan att röra på dig! Jag återkommer med bilder och mer beskrivning om vår resa än så länge senare, vi ska snart ut igen, men för nu ville jag bara säga att idag har varit en dag som för evigt kommer finnas i historia! Idag var det nämligen äntligen dags att ta steget och tjoppa av alltihopa! Så fantastiskt underbart!!!
Those clouds with the silver lining
Helgen kom och gick, min kära familj kom på planet hem till Sverige igen på lördagen. Självklart blev det lite tårar, men vi ses ju snart igen! Det börjar ju gå ner mot bara runt 90 dagar kvar i det här landet för mig! Resten av lördagen fick jag sitta barnvakt åt min lilla värdsysterdotter Malea medans de vuxna i huset tillbringade kvällen på "Stars of Lake County" där Tom (min värdpappa) vann "Man of the Year"! Söndagen blev sen en riktigt födelsedagsfirande för både Carol (värdmamma) och hennes mamma i regnet med brunch, presenter och tårta. Resten av eftermiddagen tillbringade jag hos min cellolärare, först med ett par timmars improvisationslektion, och sen gick vi över till lite programmering och körde flygsimulatorer istället - riktigt häftigt!
Skolveckan har varit rätt så bra, nu börjar alla skämten från lärare och mina kompisar trilla in dock -"Ja, Naima, det är ju trevligt att se dig här, det var.. en månad sen sist?". Damen som har hand om närvaron på skolan blir bara kyligare och kyligare mot mig... Och det blir ju inte bättre av att jag nu nu på fredag ska vara borta från skolan en vecka till och åka till Nashville, Tennessee..Men, jag kan ju inte hjälpa att man blir ivägdragen på massa resor hela tiden!
Så nu ska jag iväg och packa lilla kappsäcken igen, med kameran såklart, så blir det countrymusikstaden nummer 1 nästa!
Vad geparder har att göra med vår förvrängda tidsuppfattning av hela det stora komplexa vi kallar universum, och annat sånt.
Att se saker från ett nytt perspektiv är nyttigt ibland, även om det kan vara riktigt skrämmande också. Men, att åka med taket nerfällt över Golden Gate var inte så värst farligt.
To see things from a new point of view can be good sometimes, even if it can be really scary too. But, going across the Golden Gate with the roof down wasn't that bad!
Beach Boys, nercabbat och googlebränna!
Idag bar det iväg till Carmel Bay, en underbart liten pittoresk stad ännu lite längre söderut från Monterey. Där åt vi frukost på ett mysigt litet ställe, och gick sen en shoppingrunda, och jag hittade min prom dress! Sen följde vi Pacific Coast Highway ner till Big Sur på en slingrande väg som klättrade på klipporna precis vid vattnet. Stannade på en massa utsiktsplatser, gick några vandringsrundor och körde full fräs på slingervägarna med taket nere och Beach Boys på högsta volym. Sen tillbaka upp till Carmel och fick middag på riktig "fransk" restaurang (den hette i alla fall "L'Escargot"), mumsigt! Efter att ha sett solnedgången åkte vi sen tillbaka till Monterey och vårt hotell för att vila våra solbrända ansikten... Men riktig toppensemester alltså!
En BautaBlå SemesterBildBomb
En semesterdag med familjen Kilhamn i Monterey! Vi åkte på valsafari (såg även delfiner!), och besökte Monterey Bay Aquarium, och kameran fick hänga med i ur och skur!
Famillement!
"Hogwars"-kockskolan CIA i St Helena, där vi åt mycket god lunch, och de 21+'s i sällskapet fick vinprovning - vad annars gör man i Napa Valley liksom?
Nu har alltså en majoritetsdelegation av Kilhamnarna blivit återförenade här på andra sidan jordklotet. Jonte och pappsen från Göteborg, mamma från Auckland i Nya Zeeland efter sina 3 månader i Melbourne i Australien. Globala famljen, javisst! Hur som helst, vi hade några lugna dagar hemma i Clearlake (jag gick ju i skolan), och de fick se vackra Lake County med all dess charm. Vi kan nu samtyckligt etablera att ja - det är en håla!
I skolan var det lugnt värre, jag hade auditions för skolans musikaluppsättning, och det slutade med att jag nu har rollen som Queen Aggrevate i "Once upon a mattress". Stor roll med några solon, det ska bli väldigt roligt! Vi hade också en konsert med kören på onsdagkvällen, och hela LLHS musikprogram fick visa vad de går för.
På torsdagen begav vi oss vidare till St Helena och fick umgås lite med Léa (som nu är i New York och träffar sin mamma), äta god mat och lyxa till det på spa-hotellet. Dagen efter bar det vidare i regnet till Sacramento och pappas gamla college-kompis Kelly (och hennes familj, pappa Dan, barnen Joshua, Ariadne och Nathan) som var en rolig familj! En riktig upplevelse! Jag var tyvärr sjuk och spenderade större delen av tiden där i sängen, men fick en sista kväll med trevlig cello-piano-improvisation med Dan i alla fall!
Nu så sitter vi (efter en god påskmiddag i gårkväll, ett dopp i poolen i morse och frukost på Denny's) här i Monterey och ska idag ut och se på denna lilla staden! Ibland är det allt skönt att vara på riktig semester! Det känns skönt att vara ute på resande fot igen, 1 hel vecka och 3 hela dagar i skolan efter Hawaii blev lite för mycket nästan!!
Spindelmän och elefanter i Monterrej och Santa Krus
Glad påsk på er, hela svenska folket!!! Det blev inga påskägg for oss i år, istallet har vi kalasat pa lite finchoklad från Woodhouse i St Helena här framfor Spiderman, hela familjen utan Henrik som vi saknar mycket. Återkommer senare med ett inlagg om vad som hänt i veckan, men for now far ni nöja er med en stor påskkram från regniga Monterey (eller Monterrej som pappsen kallar det!)!
Champagnekorken är stor favorit...