"20th century? I can pick any century out of a hat, blindfolded, and get a better one!"

Igår fick jag uppleva en annan av amerikanarnas högtider/traditioner, det var dags att fira "Cinco de Mayo"! Alltså, en Mexikansk "högtid" som inte Mexicanarna firar över huvud taget, men som resten av Kalifornien har tagit till sig, och tar den som en ursäkt att sätta på sig sombreros, dricka tequila och äta nachos. Som om de inte gör det de andra 364 dagarna på året alltså. Hur som helst, det blev alltså inget direkt valborgsfirande för mig, men däremot massor med mexikansk mat tillsammans med Tom och Carol och deras segelbåtsklubb!

På kvällen fortsatte jag med mitt tema "golden oldies", så nu har jag plöjt mig igenom "Funny Face", "All about Eve", "Charade", "My Fair Lady", "Roman Holiday" och "Sabrina". Lite överrepresentation av Audrey Hepburn, javisst, men hon är ju så fantastisk! Om bara film kunde vara detsamma nuförtiden!

Bara för att vi vaknar upp till en strålande dag med inte så mycket vind alls så bestämde jag och Tom oss för att få igång minibåten! Någon timma senare svishade jag runt här i vår lilla bukt med en 40-hästars motor som drivkraft för den där lilla plåtburken, typ hallonbåtsize. Så grymt kul, och det blev bara bättre när grannens stora partybåt kom och gav mig lite ordentliga vågor att studsa på!

Clearlake status: klockan är 18.00, 23° C, soligt - inte en människa ute på sjön (2 jet skis, en segelbåt och jag), inte en själ syns till utanför husen på hela dagen. Bryggorna och altanerna är lika tomma som för 2 månader sen i regnsäsongen. Min värdmamma var besviken på de 20° C hon hade på sin "semester" (om man kan ta semester som hemmafru?) i Florida förra veckan. Ska man vara svensk här och inte se ut såhär när man passerar 40 så får man antingen bada i SPF 50 eller helt enkelt hålla sig inomhus. Hårda beslut här i livet!


Vadå Valborg?

Men hjälp! Det kan ju inte redan vara Valborg! Eller snarare, det kan ju inte vara ett helt år sen sedan det var Valborg sist! Helt galet mycket har ju hänt, men är skrämmande hur ett år kan vara både en tid som går så fort och samtidigt så långsamt. Om 5 timmar är det maj, och därmed rätt precis 11 veckor innan jag kommer tillbaka till lilla Sverige.


"By George, I think she's got it!"

Min dag har tillbringats hostande, snörvlandes och  tedrickandes hemma i sängen framför Audrey Hepburnklassiker. Är helt kär i "My Fair Lady" nu, läste och gillade starkt boken i höstas, men filmen höjde allt till skyarna!

För att vara lite produktiv idag tog jag ett stort krafttag och pimpade min Rotarykavaj totalt. Ja, jag kommer se ut som en julgran, men det är ju det som är grejen! Här är en bild på hur den ser ut för tillfället. Sen är det lite mer på ryggen, bland annat en miniatyr-UGG-stövel. Men, som tur är så är det ju en Rotaryresa kvar där jag kan samla på mig lite fler pins, detta är ju långt ifrån tillräckligt!

För er läsare som känner er oinvigda i denna lilla tradition - en av de största grejerna med Rotary Youth Exchange är att alla får en formell kavaj (och visitkort) från sitt hemland innan man åker. Sen under året ska man byta pins (och visitkort) med alla man möter, eller alla Rotarypersoner i alla fall, och samla på sig såpass många från så många olika ställen som möjligt att jackan väger minst 2 kilo mer när man är redo att åka hem. Det ska ju vara pins med något speciellt från ens land då förstås, så mest blir det ju flaggor. Eller alla tyskar/belgare som ger ölkapsyler. Och sen behöver man ju inte bara ha pins från andra länder, det är superkul att leta efter roliga grejer att sätta på där från andra ställen man besöker, där någon man känner har varit, eller bara små grejer som påminner en om något! Därför har jag en fisk från Pro Bass Shop i Nashville på höger axel, en "Hawaiian Police"-tygmärke på vänster arm, en känguru på kragen, en dumlegodis och en conversemärkegrej.



Regn, rusk, snörvel!

Efter nära 12 timmar i skolan är jag nu hemma, lagom sliten, trött och sjuk. Kände redan igår att något var på väg, och så sant som det var sagt så smög det sig på efter en halvt sömnlös natt. Att vakna var ingen kul upplevelse, men tvingade iväg mig ändå, kunde ju inte gärna missa ännu ett musikalrep (har ju inte kunnat gå på ett endaste hittills)! Så det var en halvrolig dag i regnet, med Rotarylunch och ett par Power Pointpresentationer i skolan (mina lärares sätt att ge mig arbete när jag är borta - "gör en presentation om något"). Så nu sitter jag här och fryser och hostar och snörvlar, min värdpappa Tom gör detsamma! I kväll ska jag ta det lugnt lugnt lugnt och titta på Gossip Girl, dricka te och somna tidigt!


Det är ju svårt det här...

... att hitta tid till att skriva fina långa blogginlägg när det händer så mycket och jag verkar aldrig finna tid till att skriva om allt! Men nu så ska vi se om det går den här gången! Till att börja med så måste jag berätta (jag försöker inte göra er avundsjuka, jag lovar) att sommaren har varit på besök här i Lake County över helgen. Nästan 30° och blå himmel!!! Säger det igen, jag förstår mycket väl varför det kallas Sunny California, fastän jag inte bor på beachen i Santa Barbara.

Så vi spenderade nästan en hel vecka i Nashville, Tennessee, Léa, min Rotarycounselor Dennis, hans fru Ruth, deras vänner Rick och Anna och jag. Vi pratar alltså södern, inte i närheten av the "Deep South", men tillräckligt mycket för att folk ska vara över-religiösa och prata som Forrest Gump. Vi bodde på världens gigantiska lyxhotell/konferenscenter och var väldigt lyckliga med våran balkong (från vilken man kunde sitta och lyssna på ljudet av det enorma konstgjorda vattenfallet inne i en av trädgårdarna), spa-avdelningen (där jag klippte av mig håret - se tidigare inlägg), och att titta på båtarna och ankorna i den lilla kanalen som gick genom hotellträdgårdarna. Man kan ju inte åka till Nashville, the Music City of the States, utan att utsätta sig för några riktiga countryartister, så vi kom iväg på en show på the Grand Ole Opry där alla 80+åriga artisterna tappert stapplade omkring på scen och klämde ut sig lite honky-tonk-country.








Mer musik fick vi också när vi gick igenom old downtown Nashville där droskor kör omkring och där de saloonliknande byggnaderna som huserar barer med liveartister varje kväll avlöser varandra. Och förstås när vi var super excited för att få höra lite "riktig gospel" när de skulle ha en show på hotellet och väntade oss en stor, svart, superentusiastisk kör, men möttes av en vit gleshårig gubbe i kostym och glasögon med ett "Can everybody that's been saved by Jesus stand up and say AMEN?" (ääääääjmen). Mycket intressant upplevelse, men några riktigt bra artister faktiskt!

Och såklart såg Dennis och Ruth till att vi blev utsatta för lite typiska söderngrejer, så vi prövade (och till deras stora förvåning gillade) grits, och fick äta BBQ - som det är på riktigt.
Det var en underbar vecka, de är verkligen underbara människor - vi hade många roliga middagar och kul diskussioner om allt mellan himmel och jord!

Innan vi visste ordet av var såklart även den resan slut, och det var dags att återvända till verkligheten (dvs efter en heldag hemma och göra allt det där skolarbetet jag skulle gjort senaste månaden), och komma tillbaka till skolan! En toppenfredag helt enkelt som bara ledde vägen fram till lördagen då det äntligen var PROM! Eller bal, om ni hellre vill det.

Det är ju vad alla säger är en av de mest amerikanska upplevelserna man får, och jag håller med. Detta är kvällen, då alla - spelar ingen roll om du är med i skolbandet eller om din dresscode består av flanellbyxor och fleecefilt - är prinsar och prinsessor. Tjejerna man normalt ser med halvflottigt hår och en stor tjocktröja står nu här i världens klänning, klackar, superfina håruppsättningar, sminkningar och smycken. Ett par stycken hade till och med handskar! Så när vi efter middag hemma hos min kompis Lindsey tillslut hittade vägen till the Country Club där de hade balen, så var det dans hela kvällen! Galet roligt!



Och på söndagen var det äntligen dags att känna på vattnet i sjön! Min värdpappa Tom tog med oss tjejer (Annie, Lindsey, Brittany och jag) ut och vi körde vattenskidor, wakeboard och ring. Visst, det var fortfarande helt iskallt i vattnet, men gud vad annorlunda det är att åka på glasklart vatten i jämförelse med de skumpiga farlederna utanför Grundsund! Och även denna söndagen är en söndag som ska skrivas in i historieboken, för idag var dagen då Naima (äntligen) lyckades komma upp och faktiskt åka wakeboard!!! På första försöket till och med!!! Ursäkta mig för de felvända bilderna, blogg.se verkar inte vilja vara min vän just nu, så ni får stå ut med lite nackspärr för min skull!






Transmogrification

Nu sitter jag och Léa här på balkongen på hotellet i Nashville, Tennessee, har precis kommit tillbaka från ett dopp i en av de typ 4 olika poolerna, och för att komma dit fick vi ta oss en liten promenad genom detta lilla samhälle som är hela hotellet. I kid you not - hotellet är G I G A N T I S K T! Och mellan byggnaderna så är det glastak högst upp (6 våningar upp alltså), och allting emellan är som en park, med vattenfall och palmträd och buskar. Alla restaurangerna ligger alltså mitt i alltdethär, det finns till och med en bar som är konstruerad som en karusell, så du sitter där, och på sisådär en timma så har den långsamt snurrat ett helt varv, så du fått se hela trädgården utan att röra på dig! Jag återkommer med bilder och mer beskrivning om vår resa än så länge senare, vi ska snart ut igen, men för nu ville jag bara säga att idag har varit en dag som för evigt kommer finnas i historia! Idag var det nämligen äntligen dags att ta steget och tjoppa av alltihopa! Så fantastiskt underbart!!!

 


Those clouds with the silver lining


Helgen kom och gick, min kära familj kom på planet hem till Sverige igen på lördagen. Självklart blev det lite tårar, men vi ses ju snart igen! Det börjar ju gå ner mot bara runt 90 dagar kvar i det här landet för mig! Resten av lördagen fick jag sitta barnvakt åt min lilla värdsysterdotter Malea medans de vuxna i huset tillbringade kvällen på "Stars of Lake County" där Tom (min värdpappa) vann "Man of the Year"! Söndagen blev sen en riktigt födelsedagsfirande för både Carol (värdmamma) och hennes mamma i regnet med brunch, presenter och tårta. Resten av eftermiddagen tillbringade jag hos min cellolärare, först med ett par timmars improvisationslektion, och sen gick vi över till lite programmering och körde flygsimulatorer istället - riktigt häftigt!

Skolveckan har varit rätt så bra, nu börjar alla skämten från lärare och mina kompisar trilla in dock -"Ja, Naima, det är ju trevligt att se dig här, det var.. en månad sen sist?". Damen som har hand om närvaron på skolan blir bara kyligare och kyligare mot mig... Och det blir ju inte bättre av att jag nu nu på fredag ska vara borta från skolan en vecka till och åka till Nashville, Tennessee..Men, jag kan ju inte hjälpa att man blir ivägdragen på massa resor hela tiden!

Så nu ska jag iväg och packa lilla kappsäcken igen, med kameran såklart, så blir det countrymusikstaden nummer 1 nästa!

Vad geparder har att göra med vår förvrängda tidsuppfattning av hela det stora komplexa vi kallar universum, och annat sånt.



Att se saker från ett nytt perspektiv är nyttigt ibland, även om det kan vara riktigt skrämmande också. Men, att åka med taket nerfällt över Golden Gate var inte så värst farligt.

To see things from a new point of view can be good sometimes, even if it can be really scary too. But, going across the Golden Gate with the roof down wasn't that bad!

Beach Boys, nercabbat och googlebränna!

Idag bar det iväg till Carmel Bay, en underbart liten pittoresk stad ännu lite längre söderut från Monterey. Där åt vi frukost på ett mysigt litet ställe, och gick sen en shoppingrunda, och jag hittade min prom dress! Sen följde vi Pacific Coast Highway ner till Big Sur på en slingrande väg som klättrade på klipporna precis vid vattnet. Stannade på en massa utsiktsplatser, gick några vandringsrundor och körde full fräs på slingervägarna med taket nere och Beach Boys på högsta volym. Sen tillbaka upp till Carmel och fick middag på riktig "fransk" restaurang (den hette i alla fall "L'Escargot"), mumsigt! Efter att ha sett solnedgången åkte vi sen tillbaka till Monterey och vårt hotell för att vila våra solbrända ansikten... Men riktig toppensemester alltså!



























En BautaBlå SemesterBildBomb

En semesterdag med familjen Kilhamn i Monterey! Vi åkte på valsafari (såg även delfiner!), och besökte Monterey Bay Aquarium, och kameran fick hänga med i ur och skur!



























Famillement!



"Hogwars"-kockskolan CIA i St Helena, där vi åt mycket god lunch, och de 21+'s i sällskapet fick vinprovning - vad annars gör man i Napa Valley liksom?
Nu har alltså en majoritetsdelegation av Kilhamnarna blivit återförenade här på andra sidan jordklotet. Jonte och pappsen från Göteborg, mamma från Auckland i Nya Zeeland efter sina 3 månader i Melbourne i Australien. Globala famljen, javisst! Hur som helst, vi hade några lugna dagar hemma i Clearlake (jag gick ju i skolan), och de fick se vackra Lake County med all dess charm. Vi kan nu samtyckligt etablera att ja - det är en håla!

I skolan var det lugnt värre, jag hade auditions för skolans musikaluppsättning, och det slutade med att jag nu har rollen som Queen Aggrevate i "Once upon a mattress". Stor roll med några solon, det ska bli väldigt roligt! Vi hade också en konsert med kören på onsdagkvällen, och hela LLHS musikprogram fick visa vad de går för.

På torsdagen begav vi oss vidare till St Helena och fick umgås lite med Léa (som nu är i New York och träffar sin mamma), äta god mat och lyxa till det på spa-hotellet. Dagen efter bar det vidare i regnet till Sacramento och pappas gamla college-kompis Kelly (och hennes familj, pappa Dan, barnen Joshua, Ariadne och Nathan) som var en rolig familj! En riktig upplevelse! Jag var tyvärr sjuk och spenderade större delen av tiden där i sängen, men fick en sista kväll med trevlig cello-piano-improvisation med Dan i alla fall!

Nu så sitter vi (efter en god påskmiddag i gårkväll, ett dopp i poolen i morse och frukost på Denny's) här i Monterey och ska idag ut och se på denna lilla staden! Ibland är det allt skönt att vara på riktig semester! Det känns skönt att vara ute på resande fot igen, 1 hel vecka och 3 hela dagar i skolan efter Hawaii blev lite för mycket nästan!!

Spindelmän och elefanter i Monterrej och Santa Krus

Glad påsk på er, hela svenska folket!!! Det blev inga påskägg for oss i år, istallet har vi kalasat pa lite finchoklad från Woodhouse i St Helena här framfor Spiderman, hela familjen utan Henrik som vi saknar mycket. Återkommer senare med ett inlagg om vad som hänt i veckan, men for now far ni nöja er med en stor påskkram från regniga Monterey (eller Monterrej som pappsen kallar det!)!

Champagnekorken är stor favorit...

Drömmar och fantasier

Här är lite bilder från Eureka, som ligger nästan 4 timmar norrur från oss. Vi (Dennis, Ruth, deras hund Sunny och jag) åkte dit fredag-lördag för att hälsa på deras dotter Amber som bor där, och gå på the 20th annual Redwood Jazz Festival. Eureka är en mycket egen liten stad, uppe i Humboldt County (som väl har högst andel hippies i hela California). Det är mycket... speciella människor där uppe, men stämningen är väldigt avslappnad, och det är en söt liten stad med massa viktoriansk arkitektur. Tydligen är många av samhällena där uppe grundade av skandinaviska immigranter, främst timmermän. Allt där uppe kretsar ju runt de gigantiska redwood-träden, och tydligen samlades många svenskar och norrmän där, eftersom de ju visste hur man hanterar trä.
Eureka var också den staden där den 6.5-jordbävningen som var för ett par månader sen gjorde mest skada, och det gick att se överallt. Inga rasade byggnader eller så, men sprickor och mindre förstörelse kan man fortfarande se.
Hur som helst - vi hade ett par trevliga dagar med hippiesarna, och nu är vi tillbaka i Lake County, och as we speak så håller mamma, pappa och Jonatan på att köra upp från San Francisco! Så galet roligt!






 


The Girl and the Robot


Happy Up Here

Pony pony run run


Såhär spännande är det att kära lilla familjen (-Henk förstås) kommer hit till kära lilla Lake County om mindre än tre dagar!!! Idag regnar det katter och hundar utomhus, och om 20 minuter sticker jag iväg på cellolektion. Här är lite franskt dagen till ära:


Gympa i USA - Friidrott?

I helgen tog Dennis och Ruth med mig och Léa till Sacramento över en natt. Vi bodde på hotell precis bredvid The Capitol (där ju käre guvernör Arnold jobbar), och tog därför ett par timmar på lördagen till att gå runt i denna vackra byggnad. Fullt med porträtt på gamla guvernörer och vacker interiör! Senare på kvällen hade vi stor familjemiddag för att fira Amber (Dennis & Ruths dotter) som fyllde 30, och sen gick vi på musikalen "Chicago". Helt fantastiskt!

Nu, eftersom Tom och Carol (mina egentliga värdföräldrar) är på kryssning i Brasilien, så bor jag tillfälligt hos the Darlings, Dennis är ju min Rotarycounselor. Utsikten från deras hus inspirerar inte till något annat än att bara rycka tag i kameran och go crazy!

Hey guys, guys, guys - guess WHAT!?

Naima and Léa

Ungerska Marton, Léa, Naima och franska Gabar

Pernille och Naima, Pearl Harbor
Regnbågen från Diamond Head

Waikiki Beach!




Australiensiska Kim, italienska Benny, danska Pernille, Naima och Léa

Familjen Waikiki!!!

 

Och jag vet inte varför denna bilden inte ville ställa sig upp, men här är i alla fall Naima in charge of the Catamaran!!!


The Waikiki Family

Så var det äntligen, efter nästan ett års väntan, dags för den här resan. Hawaii. En vecka. Med 43 Rotaryutbytesstudenter. Vi samlades en rutten måndag eftermiddag på ett hotell i San Francisco, och tillbringade en natt med att inte sova alls, utan bara sitta och prata, lära känna varandra (det var folk från andra distrikt än mitt alltså - folk som bor i Montana, Colorado och Nevada) litegrann. Efter kanske någon timmas sömn var det bara att dra sig upp och iväg till flygplatsen, och efter 4-5 timmar på planet var vi äntligen i Honolulu, Hawaii!!! Varmt, soligt och mysigt är vi alla så förväntansfulla med våra blomhalsband och allt!

Vi stack direkt ner till stranden och solade och badade (vilket vi sen gjorde resten av dagarna så fort det inte fanns något annat att göra). Köpte frozen yoghurt och bara myste i solen! Sen lagade vi lite pasta till hela gänget i köket på hotellrummet, och alla åt middag där.

Resten av resan var upplagd så att vi hade någon sorts aktivitet tillsammans på förmiddagen (oftast, ett par gånger hela dagen), och resten av tiden fick du hitta på vad du ville. En dag klättrade vi upp på Diamond Head, som är toppen av vulkanen som efter utbrott skapade ön Oahu. Det var helt galet vackert där uppifrån, man såg hela Honolulu och hela resten av ön. Vi hade också tur, det regnade lite innan vi kom dit, så det var världens regnbåge som gick rakt ner i havet på ena sidan och ner i staden på andra.

Vi åkte också ut till Pearl Harbor och fick se den sjunkna ubåten Arizona som fortfarande ligger kvar och läcker ut olja efter 50 år, gick på marknad och köpte billiga souvenirer, åkte till Dole's ananasplantage och fick pröva ananassorbet och se alla olika sorters ananasplantor. Vi åkte ut med en gigantisk 65-fots katamaran och snorklade, vi åkte på rundtur runt ön och fick se North Beach och dricka pina coladas. Vi byggde sandslott och var ytterst barnsliga. Vi åkte och fick träffa en riktig hawaiiansk chief, Chief Sielu, och fick se hur man knäcker kokosnötter, gör upp eld med bara pinnar, dansar och jonglerar med eld. Och sen har vi provsmakat och köpt mängder med macadamian nuts, som säljs i alla former och färger där. Vi besökte även djungeln och gick en lång, slingrig, smal och extremt lerig väg upp till ett litet vattenfall, där vi fick möjlighet att vara de djur vi ju egentligen är. Sen har vi haft kvällar på stranden när vi bara suttit och myst, kvällar i hotellets hot tub (de hade et hot tub och ett hotter tub som var helt kokhett) och haft bbq vid deras grillar. En kväll lagade även jag och två av fransmännen (det var Léa och Gabar från Marseille) (och en belgare som var snäll nog att hjälpa till) crêpes till hela bunten. Och det slutade i vispgräddekrig! En kväll gick vi till en "all-you-can-eat"-buffé, och det blev verkligen ALL YOU CAN EAT. Vi snodde även med oss en hel ananas därifrån som blev vår välsignade lilla son "Auwsome". Så var det en kväll vi alla åkte till en Luau, en sorts hawaiiansk festmåltid med mycket mat, mycket underhållning, dans och mycket hawaiiansk kultur!

Jag är fortfarande helt överväldigad över hela resan. Det har hänt så mycket, så mycket underbart bra saker, och jag är så glad att jag fick möjlighet att åka dit! Och att få uppleva allt detta med en sån underbar grupp! Hawaii är verkligen något speciellt, om ni någon gång får möjlighet att åka dit så GÖR DET! Så underbart vackert och helt fantastiskt! Hela kulturen med hula-dans, språket, klädseln (kokosnöts-bh och gräskjol, javisst!), naturen och allt är ju bara som grädde på moset! Men - om ni åker dit - förbered er för japaner!!! Mycket native hawaiians ser man inte mycket av på gatorna i Honolulu, det är japaner eller andra asiater för hela slanten! Och allting, restaurangmenyer såväl som vägskyltar, är både på engelska och japanska.

Och sen att det är med Rotary, med utbytesstudenter, gör ju bara saken bättre. Jag tror aldrig mitt hjärta har varit såhär stort! Som jag skrev förut, jag har verkligen hittat en ohana, en familj, här.

Nu är det middagsdags, jag återkommer med ett bildinlägg. För er som finns på facebook så har ni några timmars underhållning (jag tror närmare 800 bilder) där!

Mahalo nui tout le monde, enjoy life tout de suite!

Aloha!

Ananaser växer ju på träd därborta

Så tog även denna drömmen slut... Tufft men sant. Om jag ska beskriva förra veckan med ett ord kan jag inte göra annat än att skrika "UNDERBAR" för fulla muggar! Det var längesen en vecka gick så fort, men ändå lyckas innehålla så mycket kärlek och glädje!

För tillfället så håller jag på att organisera och sortera de dryga 3 000 bilder min kära D60 har fångat de senaste 8 dagarna, så en mer djupgående beskrivning om resan får vänta någon dag.

En sak måste jag säga dock, som alltid. Jag blir ju varenda gång så extremt förvånad över hur mycket my fellow exchangies faktiskt betyder för mig. Hur fantastiska människor de är, och hur mycket både jag och dem växer och förändras bara genom att umgås med varandra. Och har extremt roligt. Vi kom alla hit till USA för att skapa vänskapsband, men istället föll vi rakt i varandras armar som bröder och systrar.

A bientôt!


En ananasplanta på Dole's plantage i mitten på Oahu (ön vi var på - Hawaii innefattar ju flera olika öar)

Ja klagar gör vi inte!

Waikiki beach är inte så dumt, inte dumt alls! Sol och varmt, vi badar i vattnet med den perfekta temperaturen, äter frusen yoghurt, bränner sönder oss i solen - alla andra då. (Ja, mamma/mormor - SPF 60 hela tiden!)
Än så länge har vi inte gjort så jättemycket, vi har gått och lärt känna området, jag och mina rumskompisar (två tyska tjejer och en tjej från Thailand) hittade mataffären och allt sånt.
Nu måste jag springa och göra mig i ordning, vi ska ut på en katamaran och snorkla idag! Förhoppningsvis blir det lite surfning i eftermiddag också.
Aloha!

earlier posts newbies
Who? I am Naima - someone who loves life, playing the cello, photography, dancing, friends and simply most fun things in this world. After my year as an exchange student in the States I have had my eyes opened for the rest of this globe and all its wonderful people to meet and places to see.


Idag är det , it's
's day today.