peacefactory

Sista riktiga dagen i skolan är nu över, med ett långt farväl-tal av kära Mrs. Lahr, min drama-public speaking-lärare-musikal-regissör, hon jobbade sig igenom alla seniors först och avslutade med mig. Tårar, tårar!

Resten av den tvåtimmarslektionen fördrev vi med att skratta åt min kära klasskompis Forrest (inte Gump) när han imiterade alla lärarna och agerade ut anekdoter från "gamla dar" och lyssnade till lite spontana improviserade tal (vilket ju de flesta talen har varit över hela året) på random ämnen som "The Color Purple" eller "Fat People's Singing Voices". Så ringde den där klockan som vi lever våra liv efter, och det var bara till att hoppa in i den gula bussen för sista gången (någonsin?) med min nya fyrkantiga amerikanska studenthatt under armen och bege sig hemåt för att sitta ute i solen och skriva tal för graduation i morgon fredag. Tänka sig att man skulle ta "studenten" samma år som Jonte! Sen blir det ju ännu bättre, jag får ju göra det på riktigt om två år igen!

Ganska gulligt, den engelskaläraren som har senior english (som jag hade i början på året, men som sa åt mig att jag skulle byta lärare, för hon var övertygad om att jag skulle ha det roligare där) letade upp mig idag och sa att hon tyckte att jag inte hade fått nog med "Student of the week" under året, så hon gav mig en som var från hela lärarstaben, och som liksom var mer "Student of the year". Helt överdekorerad med små klistermärken, stjärnor och hjärtan och gullegull! Gud så sött!