Retorikterapi
Antligen 7th period och Economy, nu har vi bara drygt en timma kvar av dagen. Vi spelar nagon sorts aktiespel online, vilket innebar att vi kan gora the worksheets vi far varje dag pa 10 minuter och sen mest sitta och ta det lugnt.
Lektionen jag har 5th period ar Public Speaking, retorik. Eller tja, det ar inte sa mycket undervisning och ovningar, det ar mer att vi far i uppgift att forbereda tal och sen halla dem med klassen som publik. Idag var det dags att halla det senaste projektet, vi skulle halla ett tal om nagot som har haft en stor paverkan pa ditt liv, antingen direkt for dig personligen eller folk i din narhet. Allt startade med Katelyn som pratade om dagen de fick bekraftat att hon hade Autism. Sen behandlades en hel regnbage av amnen, allt ifran barnmisshandel till drogmissbruk och gangbrak.
Jag kan inte gora annat an att ga darifran helt chockad. Dessa, i de flesta sammanhang extremt omogna, ungdomar har i sina liv upplevt saker och varit i situationer som jag inte ens kan inbilla mig. Vissa av er darhemma tanker sakert att det liv jag lever har ar som i en film-varld, och i vissa sammanhang kanns det faktiskt som det. Inte pa ett bra satt dock.
Min larare bad hela klassen att racka upp handen om vi hade levt nara eller med nagon som anvande tunga droger. Alltsa inte marijuana eller nagot sadant, utan heroin, kokain, metamfetamin (som ju ar den "stora grejen" har) och sadana droger. Ungefar 2/3 av klassen rackte upp handen.
Kanske ar det bara jag som har varit blind hela mitt liv fram tills nu, och inte sett dessa saker, eller sa ar det att jag framgangsrikt har skyddats fran allt sadant tack vare min familj och min omgivning. Oberoende pa vad det ar sa star jag har nu och vet inte riktigt hur jag ska hantera allt detta? Nagra av mina basta vanner har blivit slagna av sina foraldrar anda sen de foddes, och kan inte vanta tills de antligen far ta sin graduation, och sen bara lamna det har stallet. Komma harifran och forsoka starta ett eget liv.
Men nar jag ser detta borjar jag tanka, "Usch, vad hemskt, sa ar det ju inte i Sverige!!!", men - hur ar det, egentligen? Har jag bara varit helt avskarmad fran allt sadant hela mitt liv?
Jag vet inte. Vad jag ocksa undrar ar hur mycket av skillnaderna har egentligen handlar om etnicitet, ras och landstillhorighet - mellan Sverige och USA - och hur mycket som handlar om miljo eller bara samhallsstruktur - storstad till smatt samhalle?
Vad jag ar helt saker pa nu, atminstone, ar att all familj och vanner har gett mig ett extremt lyckligt och enkelt liv, nagot som jag inte inser hur mycket jag uppskattade. Och jag saknar er.