I just can't be without you anymore... (Alejandro)

Onsdag - fredag blev två helt underbara dygn! Léa och jag tillbringade hela tisdagkvällen med att få stället redo för invasionen onsdag morgon, vilket innebar att göra hela bottenvåningen tom från "frestelser" såsom alkohol. Mina värdföräldrar råkar ju då vara vinfantaster, och ha en totalt full bar, så det tog oss större delen av kvällen att gömma undan alla flaskor från det vilda (?) gäng som var på väg.

Sen följde två dygn, alltså rätt precis 48 timmar utan mycket sömn, med underbart sällskap. 14 RYE's till Clearlake! Full fart, oslagbart! Torsdagen var en heldag ute på sjön, Tom släpade runt alla som ville (vilket var typ 90 %) på wakeboard (bara jag och tyska Johanna som åkt förut kom upp, resten led av galen träningsvärk efteråt) och ring medan vi dånade musik i båtens högtalare. Solen stekte, sjön var blank, och pooltemperaturen perfekt - vi blekfisar förvandlades antingen till halvnegrar (som jag tack vare pappsen) eller tomater.

Jag hade ju sedan dagen vi bestämde datum för denna lilla grejen jagat på som världens tjatmoster om att alla skulle baka, laga eller planera någon sorts maträtt från sitt eget land att ta med. Visst, jag får leva med att alla svarar allt jag säger med ett "Yes, mom", men för att se från den goda sidan blev det en riktig gastronomisk resa här i lilla Clearlake! Från Tyskland hade vi Berlinerkorv, Currywurst och Nudelsalat, Ungern bidrog med French Salad (fråga inte) och Marton hade planerat att göra Gulasch. Ja, låt mig berätta om vår berömda Gulasch!

Allas vår kramgoa ungerska joker Marton dyker alltså upp med en stor papperspåse med morötter, vita morötter (?), potatis, röda bönor, champinjoner, ungersk paprika, lök, pasta, nötkött och lite annat smått och gott. Efter att ha kikat ner i påsen några gånger kom det ju fram att Marton inte hade den blekaste hur man egentligen lagar Gulasch, utan hade gått runt i mataffären och köpt lite vad han tänkte skulle passa. Så hans plan var att "wing it", för Gulasch kan väl inte vara så svårt, "jag är ju från Ungern, inte sant?" Och om inte det funkade så har han ju Dori som säkert visste hur man gjorde. Och om hon inte HELLER kunde, så hade han en kokbok, som sista utväg. Efter om och men, och skratt och om och men igen så fick vi tillslut en härlig Gulasch till vår middag. Men, vid sextiden på torsdagen stog vi där, med röda bönor som var varken blötläggda eller kokta, champinjoner och pasta som Dori (som blev lite chef) rynkade på näsan åt, och bara hälften av rotsakerna ens skalade.

Men en middag fick vi, som utöver detta också innehöll Arroz con Leche (typ risgrynsgröt) från Argentina, Kaisa gjorde Karjalanpiirakoita ja munavoita (små finska pajer med risgrejs i och äggsmör på) och någon sorts blåbärspannkaka, schweitziska Yuri gjorde japanska Gyozas, Pernille gjorde Rødgrød med fløde, från Brasilien fick vi stekta bananer med smält mozzarella doppade i kanel och socker, Brigadeiro (typ chokladkolasmet) och små kycklingpajer som kallades Empadas. Léa gjorde crêpes med nutella, och jag bidrog med köttbullar och lingon, havrekakor och schackrutor. Som ni ser så svälte vi ju inte direkt.


Helg mitt i veckan är något man önskar man hade hela tiden, speciellt en "helg" som denna - sitta ute och göra smores vid elden, ligga på gräsmattan och titta på stjärnorna, diskutera filosofi och psykologi, totalt avbrutna när sprinklarna går på, tömma the hot tub på vatten när vi fyllde volymen med personer, sjunga kareoke och sitta uppe vid 4.30 AM för att se på the World Cup, ha nybörjartur på biljard, signera yearbooks och flaggor (dock inga amerikanska), och tillslut end up i en stor hög framför Disney Channel på fredag morgon. Och inte en enda utan träningsvärk!


Fredagen betydde dock helg på riktigt, vilket för oss innebar att snabbt köra ut alla 14 utbytesstudenter ur huset, vänta medan städdamen får allt rent och min värdmamma får allt packat, och sen bege oss söderut mot San Jose där vi sent på kvällen landade hos min värdsyster Kristi och hennes familj. Sen blev det lek med Arielfigurer med hennes treåriga dotter, Malea, som för övrigt är världens sötaste halvfilippinska flicka. Lördagen blev en segdag, med en hawaiiansk Luau. "Like mother, like daughter", likt min värdmamma dansar Kristi också Hula, så idag var deras stora årliga event. Riktig hawaiiansk mat och dans från hela dansskolan, från söta treåringar upp till gamla damer som tappat räkningen på hur många år de är. Men oavsett var de alla galet graciösa, och dansade så vackert! Och det var ett förvånande stort antal pojkar i åldrarna 5-12 år!



Hela gänget + Jean-Francois (pojkvän till utbytesstudent i Clearlake förra året som gör ett 6-veckorsutbyte och bor hos min counselor)



Sydamerikanerna tar över köket! Arroz con leche och brigadeiro på G!



Brasilianska Maitê och jag


Swiss-japanska Yuri och danska Pernille.


Malea.

comment

comment here:

jag heter
remember me?

e-mail address (will not be published):

url/blogg address:

commentr:

trackback
Who? I am Naima - someone who loves life, playing the cello, photography, dancing, friends and simply most fun things in this world. After my year as an exchange student in the States I have had my eyes opened for the rest of this globe and all its wonderful people to meet and places to see.


Today is , it's
's day today.