peacefactory

Ikväll hade jag min första fotoutställning! Loris bokaffär (Wild about Books) blev helt överbelamrad med alla stora ramarna överallt och all plockmat, men oj vilken underbar kväll! Blev helt översvämmad med beröm, och åkte hem ett par timmar senare med ett stort leende på läpparna, en stor blombukett och $400 till Rotaryprojektet (läs mer om det här) som hela utställningen var menat som en fundraiser till. (Det är för övrigt något så amerikanskt som det bara kan bli - läs mer här)

Det är verkligen några helt underbara människor här. Alla som kommer till allt jag gör, alla som hjälper mig att få allt det här att bli verklighet - Dennis och Lori, hela Rotaryklubben som är super-entusiastiska i allt jag gör, alla mina lärare på skolan som gör reklam för mig i alla sina klasser, bibliotikarien på skolan (som är en lite mysko typ, men snäll och som alltid kommer med bra boktips) som gick ut i lokalradion och gjorde reklam, borgmästaren och hans fru som alltid tar reda på vad jag gör och kommer och stöttar!

Att vara den enda utbytesstudenten i en hel stad är på många sätt väldigt komplicerat, ensamt och tufft - många gånger sitter jag och är så galet avundsjuk på alla andra jag pratar med som bor i en stad med 5-10 utbytesstudenter, och gångavstånd till deras bästa kompisar. När jag har 1 1/2 timma bort i bil till min närmaste vän, och alla som bor här känns långt bort också, eftersom jag inte kan ta mig någonstans själv. Men för att se på den positiva sidan av detta myntet är ju den sjukt stora mängd uppmärksamhet man får. Folk som jag inte har en aning om här kommer upp till mig, addar mig på MySpace (som är Clearlakes Facebook, ja - de är lite efter) och vet så mycket om mig, vet precis vem jag är, och det är ju alltid kul!